Forumindex De Gamla Urens Vänner

 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Splittrade och sammanhållna silversamlingar
Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6
 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-28 04:24:46    Rubrik: Svara med citat



Maria Pavlovna, 18 år, med bröllopsutstyrsel, St Petersburg 1908

Tiara av Jacob Duval 1800, med skär diamant om 13 carat
Krona, 1844 med 320 stora och 1200 små diamanter
Halsband av Rivére och örhängen, så tunga att de hängs i båge över örat
Mantelbrosch, silver med diamanter, 28 cm bred
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-28 05:32:36    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 6. Balansräkning äktenskap i monarkfamiljerna

Hur ser då en trade-off ut i en äktenskapsförhandling som handlar om Östersjöpolitik1908? Värt att hålla i minnet är att Norge bröts sig ut ur unionen med Sverige 1905. Det var kanske lite så att Sveriges knäckta stolthet var som förlusten av Finland 1809, då den inhemska parollen var, ”Låt oss inom landets gränser vinna Finland åter”. Dvs det som förlorades 1809 skulle nu återupprättas med en kunglig förmälning, och då innebärande ömsesidiga freds- och kontrollsträvanden över egentliga Östersjön, Västerhavet fick vara. Låt oss se på förhandlingssituationen, som inte hade ett dugg med de förlovade att göra. Ungefär så:

Rysk krav: Maria, behålla sin rysk-ortodoxa tro, att i sitt nya land kunna utöva andakt och söka religiös rådgivning.

Svenskt motkrav: Förhandla Ålandstraktatet från 1856. (Syfte att säkra att Åland ej befästs av t ex Ryssland som potentiell hot mot Sveriges midja mm. Traktatet hade ingåtts mellan Ryssland, som förlorande part och Storbritannien/Frankrike som vinnande efter Krimkriget. Nesligt nog då inte med Sverige som signatärnation. Svensk återupprättelse som intressent i vårt hav!)

Svenskt krav: M h t ryska oerhörda imperiala förmögenheter inte låta Maria Pavlovna bli en belastning på Svenska Hovstatens, och av riksdagen beslutade, begränsade resurser. Skulle ge invändningar från svensk allmoge att betala för främmande lyx.

Ryskt krav: Marias för all framtid säkrad ekonomi kan inte granteras av Sverige ensamt, en fond inrättas i rysk bank som utbetalar årlig avkastning för vilket ändamål storfurstinnan själv råder.

Svenskt motkrav: Gott, redovisa hur.

Ryskt krav: Sverige behöver utfästa sig tillhandahålla lämplig bostad för prinsparet i det absolut mest prominenta Stockholm. Svensk svar: Nja, kungafamiljen förfogar över diverse slott och bostäder, Prins Wilhelm, som hertig över Södermanland förfogar över Stenhammars Slott. Rysk kommentar: Oacceptabelt, såvida inte annat föreslås en boning om minst 40 rum bör uppföras i Stockholm, Storfurstinnan öppen för goda förslag med egen finansiering.

Svenskt krav: Gemålen medför från Ryssland för egen, efter sin rang anpassad ”brudkista” som grund för det gemensamma hushållet. Rysk kommentar: Ja, Storfurstinnan önskar medföra vad hennes dagliga liv, hushållet och möblering fordrar. Hemgift i kapital/banktillgodohavande liksom hennes egna besparingar medförs. Denna förblir Storhertiginnans/prinsessans enskilda egendom.

Osv.

De ekonomiska åtagandena förefaller ha blivit starkt enkelriktade. Flödet i rubel per 1908 översätts lämpligen till begriplighet idag motsvarande köpkraftspariteter och då blir en rubel ca 100 kronor.

Byggande av bostad, Oakhill, Djurgården,
arkitekt Ferdinand Boberg 250.000 rbl

”Brudkista” = inredning m m till Oakhill,
prinsessans garderober m m, 160 trälådor i två sändningar

Personliga smycken 180.000 rbl
Egna besparingar 775.000 rbl
Hemgift 1.000.000 rbl
Innestående arv 3.500.000 rbl

Övriga i Moskva innestående tillgångar (årsräntan tillräcklig för driften av Oakhill, inkl personal)

I varje jämförelse är detta oerhörda summor. Men varför inte, i det sammanhang som rådde? Tsar Nikolaj II var den tredje rikaste personen i världen, så länge han nu levde.






Oakhill, 40 rum på Djurgården, Ferdinand Bobergs skiss
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-29 00:24:41    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 7. Furstlig mellanmänsklighet

Kungaparet i Sverige, Gustaf V och Viktoria hade tillträtt 1907, alltså färska men väl påhejande prins Wilhelms giftermål 1908 med Maria Pavlovna. Sen var det ingen hejd på förbindligheten, tsar Nikolaj II, med tsaritsa gjorde ett stordådigt statsbesök i Stockholm med sitt fartyg ”Standard” 1909, över 300 ordnar delas ur till förtjänta, bl a trädgårdsmästaren på Tullgarn, lika många medaljer till mindre bemärkta, bl a till herr Nyström, höbindare för att se till att hästarna från hovstallet fick mellanmål från tornister under väntan på nästa uppdrag.

Sen extragåvorna, ett 40-tal, där de båda äktenskapsförhandlarna, hovmarskalken Printzsköld och ambassadören till St Petersburg general Brändström, fick snusdosor i guld med tsarens namnchiffer (guldsmeder Ivanov, 1.000 rubler, resp Fabergé/Michail Perchin, 900 rubler).
För lotsningen i svenskt vatten av ”Standart” resp ”Polar Star” belönades mästerlotsarna med guldur och 100 kronor, biträdande lotsar silverur och 50 kr.

(För de urmänniskor som tittar in på silverspalten kan meddelas att uren till hovet var schweiziska Paul Buhre, med kontor i St Petersburg. Hovleverantörer från 1899. Hovet beställde ca 600-700 ur per år till ett genomsnittpris på 80 rubel.)

Om Drottning Viktoria var avvaktande till den nya prinsessan var Gustav V mer förbindlig. De kom bra överens och kungen skulle senare, efter hennes skilsmässa från Wilhelm, ge henne avgörande materiellt och annat stöd.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-29 00:45:16    Rubrik: Svara med citat

Paul (Pavel) Buhre fickur


Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-29 00:53:22    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 8. UD 1955

Utrikesdepartementets arkiv ska flyttas, och man upptäcker två igensydda bomullsörngott som skramlar. Plomberingen bryts. Panik uppstår, personal på UD:s arkiv, möjligen den legendariske Wilhelm Carlgren (sedermera arkivchef) informerar utrikesledningen. Det visar sig att det är tsarsläkten Romanovs arvegods, guld, silver, diamanter, juveler, smycken, cigarettetuier mm, en oerhörd förmögenhet. Mest mystiskt är den handskrivna, förkortade, nära chiffrerade, texten på örngotten, med krita: Gr. Duc. …. Att tolkas Grand Duc, franska, Storhertig, eller Grand Duchesse, Storhertiginna?

Ingen dokumentation eller spår finns på UD om vad det är fråga om. Östen Undén, utrikesminister, inser omedelbart att fyndet är högexplosivt och beordrar undanförsel och absolut sekretess. Skatten kommer att vila i UD:s arkiv ytterligare 53 år innan den återupptäcks.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-29 00:55:00    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 8. Svenskt utrikespolitiskt dilemma
'
Sverige är lätt sårbart efter andra världskriget, en nordisk försvarsallians har kollapsat 1949, Minnet av baltutlämningen sitter kvar, den kliande medgörligheten med att utan diskussion lämna ut Estlands och Litauens guld- och valutareserver (som förts ut till förment säkerhet i Sverige) till Sovjet, Finland sitter lite i kniptång med sin vänskaps- och biståndspakt sen 1948 med Sovjet. En neutralitetsdoktrin utmejslas av Östen Undén. När Stalin dör 1953 ser det ut som om det lättar något, den före detta chefen för säkerhetstjänsten, den fruktade Beria, förefaller mjuka upp, tills han avrättas och Nikita Chrusjtjov sätter ner fötterna. Och så, plötsligt dyker tsarryskt guld i gamla Svedala. Känsligt läge, säger Undén, alltid känsligt läge.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-11-30 00:11:24    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 9. Marias Pavlovnas liv efter Sverige

Efter rymningen från prins Wilhelm 1912, hon lämnar alla sina inventarier, utom juvelerna, och sonen Lennart på Oakhill, stannar hon temporärt hos sin far i Paris (han är landsförvisad sen 1902 av tsaren för att ha ingått sitt andra äktenskap med en ofrälse). När landförvisningen hävs 1914 ger sig familjen till St Petersburg. Efter krigsutbrottet arbetar hon som volontär sjuksyster (efter 3 veckors utbildning) först nära fronten i Ostpreussen med reträtten därifrån slutligen på krigssjukhus i St Petersburg.

Tsaren abdikerar och under Kerenskiregeringen tilltar oroligheter. Familjen sätts i husarrest och hennes giftermål med Sergei Putiatin i september1917 sker i husarrest, den hävdes tillfälligt, i oktober de båda till Moskva för att rädda Martas samling av smycken deponerade i bank. Rödgardister på gatorna, skottlossning och paret vände tillbaka. Sergeis släktingar skulle sen rädda juvelerna till St Petersburg. Vintern 1917/18 är hård, paret utjagade från sitt hem, matpaket från svenska kungahuset tas tacksamt emot.

Rävsax, kan man säga. Planerar för att ta sig till säkrare plats än St Petersburg och rädda smyckena. Hon placerar diamanterna i tomma flaskor, häller på smält paraffin, och sen bläck, ser ut som intakta bläckflaskor. Hon smälter in juveler i vax, sätter till en veke, så det ska likna änden på ett stort kyrkoljus. Hon fäster juveler på pappersvikter.
Smyckena går till Sverige, hur vet ingen. Rimligen inte med diplomatpost, då hade de kunnat överföras utan hennes rigorösa kamouflering.
Dags att söka sig till säkrare ort, tsarfamiljen fängslas på löpande band. Resan går med uppehåll i Kiev i Ukraina i augusti 1918, påpassligt har hon försetts med någon form av resedokument som vidimerar att hon är svensk prinsessa och lyckas med man ta sig över gränsen.

I Kiev får Maria förstärkning av reskassan från Gustav V, vidare över Bender och gränsen till det tyskockuperade Rumänien för att i april 1919 komma till Paris och ansluta till den ryska diasporan.

Dimitri, hennes bror, som skickats till rysk tjänstgöring i Teheran, får vid krigsslutet brittiskt inresetillstånd till Storbritannien och bosätter sig i London. Maria hälsa på och då lyckas hon få, genom det svenska kronprinsparets besök där, tillbaka de juveler hon sänt till Stockholm i flaskor och vaxljus.
Till överst på sidan
Gäst






InläggPostat: 2018-12-01 06:30:57    Rubrik: Svara med citat

En fantastisk historia, ser fram emot fortsättningen! Very Happy
Till överst på sidan
Gäst






InläggPostat: 2018-12-01 20:06:22    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 9,5

Metadiskussion och reflektioner

Rörligheten och interaktionen i detta forum är som snigelns. Full fart framåt, varannan vecka räcker med att öppna luckan för att se om något har hänt.

I stadgarna för silversidan etc står diskussion, frågor, bla bla, men inget förefaller vara verklighet. Ingen kan svara på tenn?

Om nu Volcano drar på en riktig rövarhistoria, som är helt och fullt, från börja till slutet, och för en gångs skull handlar om ädelsten och juveler (ingår som ämne i stadgarna) är sann, och som borde reta till interventioner och kommentarer från de som vet bättre, är det tyst som i graven.

En enda har hört av sig, två gånger, heter gäsp. Alla Volcanos farhågor, att ge utt detta som en bok har nu flerfaldigt infriats, framgången skulle räknas till två läsare, gäsp, och författaren, den senare som enbart skulle leta efter korrekturfel.

Kunskapens rötter äro bittra men dess frukter äro ljuva, sa min gamle morfar. Det förefaller inte gälla längre, insuperande av kunskap som gäller sakralt, klerikalt och profant silver från medeltiden, som lanserats på bred front i inte mindre än två Quizar på denna sida, röner likgiltigt intresse.

I flottan, där Volcano i sin ungdom blev vuxen, tillämpades en korrektionsmetod vid felaktigt beteende, som t ex att fartyget lämnade sin kurs vid rättvänd kolonn. Blixtsnabbt kom från kolonnledaren en straffsignal på morse. " Ord 13:20". Detta är, naturligtvis taktisk krypterad sändning fartyg emellan, men för mottagaren en lärorik uppmaning till vitalitet.

Ordspråksboken 13:20

Ha ditt umgänge med de visa, så blir du vis. Den som ger sig i sällskap med dårar, honom går det illa.


Volcano utsänder härmed en straffsignal, en i jämförelse med ovanstående, mild.

Vitaliteten i detta forum är avhängigt att något svar, replik, kommentar, ifrågasättande, klargörande, påhejande, instämmande, avståndstagande, kritik, vidarehänvisande eller vad det nu kan vara överhuvudtaget äger rum. Sker så icke inträffar sotdöden.

Volcano önskar, om inte annat, lite gymnastik på tidigare två utmanande Quizar. Om inget sker där, hotar jag med att fortsättningen på denna tråd blir utomordentligt perifer, tröttande, osammanhängande med huvudintrigen, om det finns någon sådan, nämligen med att utbreda mig om, i kommande avsnitt, kring metafrågor, t ex:

Ryskt namnbruk, andrahandsmarknaden för guld och silver 1918-1939, och aktuellt forskningsläge.

Det om något borde få Quizeriet igång.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-12-01 20:40:51    Rubrik: Svara med citat

Kapitel10. Ryskt namnskick

Få skulle säga att Volcano inte är konsekvent i sina förutskickelser.!

Det är lätt med vilsegång hur i att förstå ryskt namnskick, trots att det är mycket logiskt, och inte olikt äldre svenskt. För manliga gäller att bäraren alltid har ett patronymnamn mellan förnamn och efternamn, faderns förnamn + son. En ryss som heter Nikolaij Ivanovich Petrov motsvaras av svenska Niklas Johnson Petrov av vilket man då kan sluta att fadern heter Ivan i förnamn. Tilltal i konversation är då förnamn och patronymnamn, aldrig med efternamn, det är entydigt nog ändå.

Sen är det en helt annan sak att i familjära sammanhang används förnamnet men i skönt omskriven form, detta är en nödvändighet att förstå om man läser rysk dramatik. T ex mansnamn:

Alexander = Sasja
Sergej = Serjozha
Ivan = Vanja
Alexeij = Aljosja
Michail = Misja
Nikolaj = Kolja
Viktor = Vitja
Dimitri = Dima

Kvinnonamn

Maria = Masja eller Marusia
Nadezhda = Nadja
Ljubov = Ljuba
Ljudmilla = Ljuda
Alexandra = Sasja eller Sjura
Anastasia = Nastja
Galina = Galja

Kvinnonamnens logik följer samma mönster som männens men med femininbestämning på patronymnamnet och femininum på efternamnet, tex en syster till Nikolaj ovan kan heta Maria Ivanova Petrovna, då att läsa som Maria Johnsdotter Petrov.

It goes without saying, att detta är synnerligen viktigt då det gäller att bestämma om en kvinnlig arvtagare till en silversmedja är fru eller dotter till den avlidne mannen. Många smedtolkare gör fel här, egentligen utan anledning.

Maria Pavlovna heter alltså så för att hennes far hette Paul (västeuropeisk influens, ryska Pavel, eller Pavlov, men det går inte vid rysk patronisering med Paul) då blir det Pavlov.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-12-03 00:12:30    Rubrik: Svara med citat

Kapitel 14, Silver- och guldmarknaden, ryskt kommer ut 1918-39, Del 1

Detta är bestraffningskapitel 2, efter ett tidigare om ryskt namnbruk, och har egentligen inte ett dugg med den centrala ramberättelsen att göra – den största guld- och silversamlingen i Sverige på 1900-talet. Syftet det tjänar är ändå dubbelt, dels lägga in en lågväxel för att pina fram lite fart på Quizarna, dels att ge ett lite bredare bakgrundsbrus och en bardunstämma som gör det möjligt att skapa insikt om panik i lyx och - lyx i panik, mitt i en revolution som är allt annat än ett teparty.

Revolutionen 1917, i kombination med krigets behov av tillgångar innebar naturligtvis en konfiskation av alla privata tillgångar, alla företag, alla banker. En sen, men starkt tilltagande industrialisering hade skett, i första hand drivet av utländska investerare (t ex hade L M Ericsson sin största fabrik i St Petersburg).

Ett talande exempel är den amerikanska koncernen Singers symaskiner, som med fyra tekniska innovationer (bl a spolen) och en finansiell (avbetalningsköp) gjorde symaskinen till en vardagskapitalvara i USA och Europa. När Ryssland erövrats av produkten skulle man bli störst i världen, och byggde ett gigantiskt jugendhus vid Nevski Prospekt, huvudgatan i St Petersburg, som huvudkontor, bara världskrig och revolution skulle kunna ändra på det. Hoppsan, idag ligger där en välsorterad bokhandel.

Två marknader, en i Ryssland, en utsmugglad. Båda innebar en utbudsökning av rysk ädelmetall som aldrig tidigare och först nu uppdagas vilken enorm mängd som tillverkats i landet. Visserligen hade sen tidigare en del gått på export därifrån, men det var till ett mycket smalt segment, enstaka guldsmeder hade varit med på världsutställningar, men mycket lite hade setts tidigare.

Nu överöstes Europa och USA av ryskt silver och först nu blev den ryska hantverkskonsten tydligt synlig. Tidigare hade ju aldrig någon i Ryssland behövt sälja något inköpt.

För den som följt den svenska auktionsmarknaden av ryskt kan som ett exempel noteras familjen Nobels från Ryssland räddade smycken, silver och guld. (Det är bara att googla fram, det har auktionerats friskt de sista 15 åren. Inte bara det, åtskilligt också från svenska anställda hos Nobel har dykt upp när priserna varit bra, allt antagligen möjligt för att Nobel behärskade sofistikerade logistiksystem för att få ut alla dyrbarheter.)


Först ut på plan var naturligtvis den ryska aristokratins utsmugglade förmögenheter i portabel form, allt annat blev kvar, möbler, tavlor, speglar, stora ikoner etc. Marknaden i Europa, en utspridd samlingsplats för ryska bourgeoisien översvämmades av diadem, klockor, armband ringar, örhängen, cigarettetuier, tiaror, ikoner. Och lösa ädelstenar, ofta insydda i fållar i kläder eller gömda på allehanda sofistikerade sätt.
En helt sanslös marknad uppstod. Som på alla marknader, överutbud sänker priserna. Det var vad som skedde. Guld och silverarbeten generellt fick prispress nedåt, Boucheron, Tiffany och allt vad de kan heta. Förstärkt av det att det var inte bara ryskt silver som kom ut, också den ryska importen som varit betydande under la belle epoque, återvände.

00000

För att återvända till Quizen, låt det inte bli som i om Job 19:14


Mina närmaste har dragit sig undan,
och mina förtrogna har glömt mig
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-12-03 21:49:28    Rubrik: Svara med citat

Största guld- och silversamlingen i Sverige, någonsin

Kapitel 15, Silver- och guldmarknaden, ryskt kommer ut 1918-39, Del 2


Helt vid sidan om huvudintrigerna liggande straffläsning på grund av permafrost i andra, näraliggande, interaktiva Quiztrådar.

Ordspråksboken 13:12:
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

Om vi i det föregående flera gånger sett hur samlingar atomiseras är det bara en västanfläkt av hur Lenin/Stalin beordrade försäljning av ryskt silver, i synnerhet då det som var i släkten Romanovs ägo, det var en symbolhandling att tsardömets yttersta kapitalistiska uttryck, leksaker i ädelmetall skulle komma folket tillgodo. Lenin sa att utveckling kommer med socialism och elektricitet, men helt och fullt räckte nog inte detta, bättre likviditet med västvaluta behövdes också.

Lenin, och sen Stalin, puffade ut Romanovsilver och annat redan från 1920, utnyttjade agenter och helt oförblommerat sålde via europeiska auktionshus, bl Bukowskis i Stockholm, 1931. Buden rasade inte upp, flera ansåg att detta berodde på att försiktighet i att inte bjuda över de fattiga svenska museerna. En del blev osålt och Stalin återkom inte till Stockholm.

Den ryska försäljningsorganisationen, Antiquariat, var en märklig hybrid. Den låg under Kommissariatet för handel med utlandet (andra källor anger att viss tid låg Antiquariat under Narkompros (Folkets kommissariat för upplysning) ). Antiquariat var inget litet galleri eller antikvitetsbod, utan en politisk organisation som skulle kompensera för de fallerade 5-årsplanerna. 5-årssplanerna, som tekniskt kan beskrivas som en gigantisk input-outputanalys och skulle ersätta marknaden, inte bara kollapsade, det är logiskt omöjligt att förutse t ex konsumtionspreferenser i förskott. Parollen längst ut i ledet ”Låt oss genomföra 5-årsplanen på 4 år” är hissnande korkad, den skulle då innebära att någon annan industri som svarar för råvaror eller halvfabrikat också skulle begripa att just detta segment skulle påskyndas vilket naturligtvis inte gick, eftersom det inte stod i planen. Ingen 5-årsplan lyckades, Antiquariat fick kopplas in för att skaffa valuta för importen. Ända till modern tid hade sovjetisk telekomindustri en galvaniseringsverkstad i källaren för att rostskydda egentillverkade muttrar eftersom de som skulle komma från Ukraina aldrig kom, trots 5-årsplanen.

Antiquariat sålde dels genom europeiska agenter, dels genom inköpare i Sovjet, dels auktioner i Europa, tyngdpunkt Berlin. De skeppade ut 1000-tals ton med antikviteter från Sovjetunionen, möbler, konst, speglar, ikoner, guld och silver, allt. Och inte bara konfiskerade värdeföremål, också kyrkor och museerna plundrades.

Berömd är försäljningen när Stalin behövde extratillskott och lät Antiquariat plocka ut 250 målningar, exakt 250, jämnt och bra, 500 hade varit för mycket, det hade märkts, från Eremitaget, Rubens, Rembrant, Titian, van Eyck m fl och det skytiska guldet som grävts upp i Ukraina. En utländsk konstexpert uppdrogs åt den misstänksamma ryska regeringen att göra en lista på de 100 tavlorna från eremitaget och Ryska Museet som absolut inte under några omständigheter fick säljas. Döm hans förvåning när han senare påträffade tavlor från listan i Paris. Någon var bättre konstkännare i Sovjet, de kunde undvaras. Försäljningen pågick1930-33, hölls hemlig, och avslutades då museichefen för Eremitaget fått sparken.

På 1990-talet beslutade Duman, ryska riksdagen, om exportförbud av ryska konstskatter till utlandet.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-12-09 17:40:40    Rubrik: Svara med citat

Samlingar av silver och guld splittrade och samlade och splittrade……
Århundradets största silver- och guldsamling i Sverige

Kapitel 16. Silver- och guldmarknaden, ryskt kommer ut 1918-39, del 3

Knappologi och myopia (närsynthet) i motsats till överblick och generaliseringar är något som blir enahanda, ger ögonsveda och allmän trötthet, men det går inte att motstå att leda in svaga Quiz-respondenter på denna smala bestraffningsväg, så länge inget händer någon annanstans.

Hästminne i all ära, men först nu slår det mig att jag redan presterat en beskrivning av Antiquariatet, denna tråd 2017-05-03 kl 10:29. Den är mager och ofullständig, och i tillägg till ovan, del 2, lite mer protein kommer här. De fasadklättrare från väst som exploaterade den sovjetiska villighet att sälja konfiskerade egendom som i sovjetisk dogmatik, de svärmade. Och motsatsen, partimedlemmar, medlemmar i den sovjetiska diplomatiska kåren och representanter för KOMINTERN, kommunistinternationalen, tog med på resor och sålde utomlands.

000000000

Kommen så här långt, inser jag att det som nu kommer att berättas är så djupt skakande, att jan inte kan behålla en lätt raljerande ton i ansatsen, inte lite trixmässigt då och då använda ett arkaiserande språk, eller stilmässiga kast från högt till lågt, flika in feltolkade ordspråk eller överhuvudtaget använda mig av stilistiska knep. Var härefter följer är sakprosa, rätt upp och ner, och det blir ett långt avsnitt, det måste skrivas i ett sammanhang eftersom det som berättas är invävt i sig självt och inte kan klart avgränsas tematiskt, kronologiskt eller med någon form av bekväm, eller rimlig, systematik. Slutsatserna är i någon mening våldsamma, eller starkt berörande, och frågor om politik och etik ligger hela tiden svävande över stoffet. Härmed är triggervarning utfärdad.

Den stora utförsäljningen

I oordningen efter de första revolutionsvågorna måste något nytt skapas, den som läst något av de ryska klassikerna förstår rysk byråkrati. Kommandolinjen försvann inte med revolutionen, det var bara nya funktionärer som trädde till. Plundring måste hindras, allt av värde tillhörde kollektivet, dvs staten, ordning måste skapas. Leninupprättade ett system för konfiskering, inventering, värdering av plundrade föremål som från börja kom från antikaffärer, pantbanker, bankvalv, utrymda hus, nedbrunna bostäder. Men försäljningsledet var oorganiserat, antagligen var läckagen stora.

Museerna beordrades att ta emot insamlade värdesaker, men att hålla dem åtskilda från egna samlingar som var skyddade enligt lag. Sidoförråden skulle säljas. Från 1923 skulle museerna i egna samlingar gallra kopior, skadade och ”onödiga” föremål. Och tilläts sälja dessa. Försäljningen påskyndades av att de statliga anslagen till museerna drogs ner.

1924 skulle också de stora museerna officiellt förvara nationaliserad egendom, men röran bestod i försäljningsledet. Därför bildades 1925 Antiquariat (Centrala Kontoret för Inköp och Försäljning av Antika föremål) under Folkets Kommissariat för Upplysning (under vilket då också museerna låg). Samma år säljs det Romanovska vinterägget, ritat av Alma Pihl, tillverkat av Holmströms verkstad hos Fabergé för 450 pund i London. 1926 tog museiförsäljningarna fart och från 1927 beordrades museerna sälja allt som inte har ”musealt” värde.

Antiquariatet och museerna utsattes för omorganisationer och repressalier, en del museianställda protesterade. Inte enbart eremitaget, Ryska Museet och alla lokala museer i gamla tsarpalats dränerades, också skattkammaren i Kreml i Moskva där gåvor och krigsbyten från före 1720 samlats, allt nationalklenoder.

1928 togs den första 5-årsplanen, och där ingick att finansieringen skulle ske genom privatisering utomlands av konfiskerad egendom och försäljning av det nationella arvet. Inte, som man först skulle tro, att detta var en nödlösning för att kompensera för att planen haltade, att täta luckorna och och svarta hål. Nej, det var en medveten strategi för att hålla balans i en labil konstruktion som annars inneburit svält. Marx arbetsvärdelära säger att bruksvärdet uppstår genom det förädlingsvärde arbetaren bidrar med och att insatsvaran kapital är improduktiv. Vilket hisnande perspektiv att den sovjetiska folkförsörjningen då skulle vara beroende av totalt improduktivt guld?

Kyrkorna plundrades på sina värdeföremål, guld, silver, ikoner. Antiquariatet sålde allt de kom över, bibliotek, serviser, gobelänger silver, statyer. Museerna sålde som aldrig förr, eremitaget enbart sålde på tre månader 1928 för 1.300.000 rubel, mer än deras årsbudget. Från mars 1928 till oktober 1938 hade eremitaget sålt 28.000 föremål, bl a 2.880 målningar. Inte bara ryskt, 16.000 av dessa kom från Västeuropa. 350 av tavlorna ansågs vara av högsta konsthistoriskt intresse, 59 absoluta mästerverk. Eremitaget sålde ändå 18 Rembrandt. Palatsmuseerna i St Petersburg i övrigt överträffade Eremitaget. Parollen var: Rembrandt för traktorer!




Revolutionär kultur – ett annat perspektiv

I gängse kulturhistoria betraktas den ryska modernismen under först halvan av 1920-talet som vital, uppfriskande, omvälvande, radikal, dynamisk, impulsiv, gnistrande, lössläppt. Mycket stämmer poeterna Mandelstam och Majakowski, filmaren Eisenstein, Tatlins torn och en uppsjö av nonfigurativa och figurativa konstnärer, suprematister som Natalja Goncharova. En klar sidolinje att ställa bredvid kubister, dadaister, surrealister och futurister i Västeuropa.

Ställ detta mot Antiquariatets katalog 1927 utgiven på tre språk, engelska, franska och tyska för att intressera europeiska auktionshus och att få bästa värdering och minsta kommission.




Foto från prospekt för försäljning av ryskt silver 1928

Jo, ni ser rätt, tiaran i mitten är den Romanovska bröllopstiaran, kronan till vänster är den bröllopskronan för bruden, båda burna av Maria Pavlovna vid bröllopet med prins Wilhelm 1909 i St Petersburg.

Jag tror det var Nietzsche som sa att den universella krigsorsaken är när främmande män erövrar stammens kvinnor. Bättre passande här är Lars Gustafsons alternativ: krig blir det när vår fäders gravar skändas. Antiquariateets försäljning av riksregalierna och kärnan av rikets rent ceremoniella artefakter är naturligtvis en ren provokation mot det kapitalistiska systemet och en förolämpning av Rysslands folk som tjänat sin ledare och vägletts av sin gud. Kronan såldes till USA, donerades och finns nu på Hillwood museum i Washington.

Två rättsfall

Olga Paley, Maria Pavlovnas styvmor, änka efter Storhertig Paul (han sköts i sitt hem i St Petersburg) lyckade fly. Hon stämde i London en antikhandlare för att förhindra honom att sälja hennes konstsamling och inredning från sitt palats i St Petersburg. Storbritannien hade erkänt sovjetunionen 1924 och domstolen kom fram till att den inte kunde intervenera i en fråga som enligt annan stats lag var av den staten nationaliserad egendom. Domaren avslutar ” … och jag kan inte finna någonting i ryska dekret som berättigar deras förre ägare att resa sak i denna, eller någon annan, domstol, över försäljningen från den sovjetiska regeringen”. Därefter blev alla försök att hävda äganderätt efter rysk konfiskering tillbakavisade vid flera försäljningar i Europa och USA.

1931 sålde Antiquariatet två målningar konfiskerade från familjen Stroganoff i Ryssland – Cranachs Adam och Eva i Berlin till holländsk köpare. Under andra världskriget då Holland ockuperades lade Hermann Göring beslag på tavlorna. De allierade säkrade dem efter Tysklands kapitulation och överlämnad till holländska regeringen. Den ryske ägarens ättlingar begärde sin egendom tillbaks. Men förlorade, den överordnade rättsprincipen vara den från Washingtonöverenskommelsen 1998 om återvinning av konst stulen av nazisterna, och den holländske, senare, ägaren vann.

Rättsfallen visar på en oklarhet, om stulen konst ska återställas till ägaren, så sker när nazister stulit, varför gäller det inte kommunister?






Cranachs diptyk Adan och Eva


Forskningsläget

Stalins försäljning av det ryska nationalarvet uppmärksammades i väst, men svagt, under mellankrigstiden. De flesta försäljningarna skedde diskret, och med andra världskrigets utbrott föll hela företeelsen i glömska, forskningen har inte bearbetat frågan. Först efter perestrojkan i sivjet från ca 1980 kryper arkiven fram och det är främst amerikanska forskare som varit verksamma, förklarligt nog eftersom de stora amerikanska samlarna av ryskt skänkt till museer, National Gallery of Art och Hillwood Museum.

En slutsats är att på drygt 10 år lyckades sovjetunionen på tre vägar ruinera sig självt på sitt kulturarv av konst och konsthantverk, och sin anknytning till det gemensamma europeiska. Dels offentliga auktioner, då öppna och kända, men dels genom egna mellanhänder i Sovjet och en stark trafik av spekulanter. Slutligen en sannolikt korrupt försäljarkader som uppvaktar potentiella intressenter varhelst i världen. Samtidigt finns ett stort utbud av emigranters medhavda tillgångar. Priserna, ja de kom att rasa med överutbudet, finanskraschen 1929 och depressionen under 1930-talet.

Bortsett från västerländska biografier med mest anekdotiska anteckningar om fyndköp av ryskt silver, auktionskataloger och de eviga vandringarna från hand till hand av Fabergéäggen, har väldigt lite tidigare varit känt om Antiquariatets traki och roll. Siffrorna jag refererar till ovan om Eremitagets kannibalisering är publicerade så sent som 2018.

Splittrade samlingar? Sovjet vinner överlägset.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2018-12-09 19:18:45    Rubrik: Svara med citat

Silversamlingar…….
Den största i Sverige under ett århundradet…….

Metabetraktelse: Gruelse, ruelse och begrundan, ett interludium

Författare skriver ofta förord, för att läska sina läsare att läsa vidare, andra författare skriver efterord som handlar om varför de skrivit boken. Jag gör tvärtom, jag skriver ett mellanord, som då inte har ett dugg att göra med andra författares bevekelsegrunder för att behöva plussa på något motiv för varför de gjort vad de gjort. Skälet för ett mellanord är då en inre förkastelsedom för att sona det som har blivit gjort och försöka intala sig själv varför, och varför demonerna driver en vidare. En ljungeld, som slog ned härom natten i fotabjället, var som en evangelisk ingivelse att utöva folkbildning i ädelkonsten, och varför den blixten skulle just söka sig till mig? Jag, som hatar att vara lärare. Ett litet sken av behovet av upplysning blev dock kvar.

DGUV är spännande. Eremiter som kontemplerar mumlande i sitt sökande efter visdom gör ju ingen förnär, men varje insändarredaktör på någon tidning vet exakt när man slutar ta in major Segerstolts 5:e inlaga om moralens fördärvlighets tillkortakommanden. Här sitter jag, efter en lång söndagslunch, och överkompenserar fem dagars bortovaro från min utdragna tråd och överpresterar, ytterligare ett bottenrekord i direktkommunikationen som är detta forums livsande: - frågor, svar, kort replik, nytt och bättre foto, replik – alla nöjda. Med att oavkortat leverera 1360 ord sammansatta av 9416 tecken, en pratsamhetens diktatur: - en eremit med högtalare. Någon administratör borde ha ingripit för länge sedan och påpekat att långordiga utträngningsförsök förhindrar insläppning av nyfikna fråge/svarssökare, och skickat en bannlysning med laser.

Så har inte skett. Men jag kan ändå förstå en önskan om att oändligheten avkortas till rimlig proportionering. Alltså, en slutprognos på detta långa drapande om det största av det mesta som varit störst i Sverige som samling som nu inte längre är det. 13 avsnitt återstår, och i något kommer jag att resa en 5:e parallellhistoria som kommer att krydda på hela anrättningen. Upplösningen? Ja den kommer i kapitel 28, och därefter lämnar jag utrymme åt mig själv att skriva ett slutkapitel med reflektioner, sådana som inte levererats under vägen.

Om allt fungerar, och om denna sida inte är nedstängd p g a osmakligheter, bör allt vara redo och klart som i adventskalendern, till jul. Skulle så inte bli fallet, det beror på dagsform och lynne (inget avsnitt är färdigskrivet i förväg) så prickar vi in nästa dödslinje, nyår. Och, eftersom Orsa kompani aldrig lovar någonting bestämt, före det kinesiska nyåret den 5 februari, övergången från hundens år till jordsvinets.

Först därefter blir det fråga om att ta upp restnoteringar över Carl Robert Lamms samling, och Sverker Åströms. De kan vänta. En massa skrivande kan man ju inte hålla på med när det finns jord- och skogsbruksåtgärder som pockar på fysisk arbetsinsats, 8 timmar om dagen, vilodagen idag, söndag, oräknad.
Till överst på sidan
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar Alla tider är GMT + 2 timmar (svensk sommartid)
Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6
Sida 6 av 6

 
Hoppa till:  
Du kan skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005
Sidan tog 0.09 sekunder att ladda.