Forumindex De Gamla Urens Vänner

 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Splittrade och sammanhållna silversamlingar
Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8  Nästa
 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-05 18:44:54    Rubrik: Svara med citat

Föregående inlägg fick gästtryckning vid sändning, men är tidstypiskt volcaniskt.


Här ett uppföljande avsnitt runt Sverker Åströms splittrade samling. Förkortat ity Volcanos åströmsarkiv helt plötslig förirrat sig till ett gömsle. Förhoppningsvis har inte det avlidit genom gemdöden ( som kan inträffa när några viktiga blad gnider sig in under fel gem). Som lycka en sidoanteckning över hans donationer till staten 1994.

Staten,Sagerska palatset

Nils Bergqvist d ä, f 1712 i Stockholm, i lära hos hovguldsmeden Gustaf Stafhell. St P från 1764. En av St P:s förnämligaste smeder vid denna tid. Sönerna Jacob och Nils d y fortsätter verkstaden

1.Terrin med lock, rokoko, stpl St Petersburg 1768, längd 50 cm, vikt 4 kilo
2.Fat, ovalt, rokoko, bandstavsornerad kant, stpl St P 1776, längd 45 cm, vikt 1,5 kilo
3.Dopfat, ovalt, rokoko. Avbildar Jesu dop omfattat av ornamentik. Stpl St P 1780

Johan Grommolier, Nyen,1686-7 (se tidigare inlägg)
4,Dryckeskanna, barock, cylindrisk, med lock, delvis förgylld, höjd 21 cm, vikt 2,1 kilo

Johan Strengman, Nyen. Lärde i Stockholm, mästare i Nyen 1686, 1690-1701 , flyr undan ryssarna till Helsingfors. Omnämns 1705 som ” utfattig, surögder gubbe, av de nyenskanske, som intet mehr årkar arbeta”. Nyenskans var den fallfärdiga fästningen Peter den store lätt erövrade 1703.

5.Dryckeskanna, barock, cylindrisk med lock, delvis förgylld, höjd 19 cm, vikt 1 345 gram

Svenska staten, Ambassadörens residens, Tallinn

Clas Peters, mästare i Nyen 1696-1704. Född i Helsingfors, därefter i lära i Tallinn.

Bägare, karolinsk, konisk, rak, fotlös, delvis förgylld, höjd 13,5 cm, vikt 240 gram”Swedish grace”, stramt, enkelt, gravyrlös. Se kommentar i brödtext tidigare.

Svenska staten,Ambassadörens residens, Riga

Lars Jonsson Silfwerstedt, Riga, 1748-72

Handfat och kanna, senbarock. Ovalt fat, oval kanna.Fatlängd 38 cm. Kannhöjd 22 cm. Vikt tillhopa 1340 gram. Innan servetter kom i bruk var detta en pjäs mitt på bordet.

Svenska staten, Ambassadörens residens, Moskva (?)

Carl Fredrik Bredenberg, född i Borgå, i lära hos Petter Eneroth i Stockholm. I St P 1776- 1821. En av de styvaste silversmederna i sin tid. Utförde en mängd silver för ryska hovets räkning.

Handfat med kanna, nyklassisim, hög kaskkanna, ovalt, slätt fat. Stpl St P 1798

Således 5 satser till Sagerska palatset och en omgång vardera till tre östliga ambassader. En magnifik gåva. Ambassaden i Vilnius kanske förväntats fått något eftersom Åström hade något föremål från Memel (nuvarande Klaipeda).

Jag utesluter här andra gåvor, eller de delar av samlingen som kompletterades efter 1994 och som testamenterades bort till både tidigare kollegor på UD, resp andra privatpersoner.

Dags att leta efter temporärt försvunna dokument i ett arkiv som är en bisats i kaosteorin..
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-09 20:38:44    Rubrik: Svara med citat

Kung Gösta har dygnsvila, och Sverker Åströms arkiv har arkiverat sig självt på obestämd tid. Vi får öppna för en intermediärt uppdykande samling, en uppstickare som låter höra av sig.

En silversmed som silversamlare !

Ja, låter inte detta som en självmotsägelse. Han ska väl sälja, inte köpa färdigbearbetat? Men si det gjorde Samuel Pettersson i Linköping. Firman bestod i över 100 år och är ett landsortsmonument i silverhistorien.

Samuel (Sam) Pettersson föddes i Rappestad, gick i bästa lära i den goda silverstaden Linköping hos Johannes Wållers, sen Möllenborgs i Stockholm. Övertog Wållers verkstad 1858.





Hantverksmässigt silverarbete, Sam Pettersson med gesäll

Sen gjorde han det som var nödvändigt, flyttade till större och mekaniserade 1870. Han blev den näst störste tillverkaren i landsorten, affärerna gick bra och skaffade sig ett högborgerligt hem och samlade silver. Varför, är den rimliga frågan en snickare samlar väl inte möbler, en skulptör inte skulpturer? Har någon hört talas om en oljemålare som samlar oljemålningar, utom sina egna osålda? Och, här kommer ett typiskt samlardrag fram, karln är pentimeter och för loggbok på sina anskaffningar, bakgrund, anskaffningsvärde (och därtill antagligen triumfatoriskt – antikvitetsvärde). Hans sammanställda inventeringar i slutet av 1890-talet och i bouppteckningen 1903 finns flera 100 föremål registrerade.


Varför kan man inte gärna helt säkert veta, men en sak är nog att räkna med. Hans egen produktion var pokaler och dryckeskannor, kyrksilver, bordsuppsatser och ljusstakar i alla konststilar från gotik till gustavianskt och empire. Han köpte det som också kunde ge lite stildrag och mönster åt sin egen produktion om sträckte sig över alla epoker. Han var estet och till delar nydanare.



Sam Petterson med fru granskar delar av hans samling. Oljemålning av provinsmålaren Johan Kroutén 1883.

Dryckeskannan i handen är tung barock och ornamenterad, den mindre på bordet på kulfötter slät. De gustavianska ljusstakarna i ebenholz med ljuspipor i silver står raka bredvid en aklejapokal från Augsburg, med en cuppa som innefattar ett strutsägg. Så minstingen, och den som göder samlingen med att innehålla också smärre, men användbara föremål, på bordet en konfektskål på tassar, Samuel Pressner från Linköping 1768.
Pettersson var framgångsrik, exporterade också eftersom han fick en bronsmedalj på Parisutställningen redan 1878. 1897 fick han en silvermedalj för ett dryckeshorn.








Sam Pettersson, dryckeshorn 1884, samma eller snarlikt det horn han senare erhöll silvermedalj för.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-09 22:47:09    Rubrik: Svara med citat

Nu blev kanske några läsare paffa? Kort och koncis person- och företagsmonografi ! Sakligt- inte osmakligt - till synes vederhäftigt - men som alltid - ofullständigt. Här borde silverkavalleriet rycka ut. Vilken silversmed i landsorten levererade mer än Sam P? Det vill vi veta.

Vidare, den företagshistora som framgått är rudimentär. Företaget är från, ren samlingssynpunkt är sekundärt, med företagshistorien: begynnelsen - industrialiseringen- fortsättningen och överlevnad till 1965 - allt detta hänger samman, på ett intrikat och ännu ej helt förklarat sätt. Som den gamle Hegel sa "allt beror på allt". Företagshistorien kanske förklarar samlandet? Eller kanske tvärtom, konstens gudinna och hennes impulser befordrar företagandet?

Nu får Kha och Sstempeln och alla andra förståsigpåare sko hästarna, vattna kreaturen och fylla på. Ett oskyldigt berättande reser kanske fler frågor än svar. Kanske företagandet ger samlandet en extra skruv? Det tror vi inte, det är inte så enkelt. Det är överhuvudtaget ologiskt. Det är nämligen så, och fundamentalt, att det enda raison d'etre för ett varuutbyte är att båda parter är mer satisfierade med bytet i enlighet med sina egna preferenser, än den egna varans individuella värde. Det spelar då ingen som helst roll om det finns en intermediär växlingsregim, pengar eller så, det är ett senare påfund för att underlätta transaktionen.

Hur kommer det sig då att en producent av hantverkssilver som livnär sig på andras större preferenser än hans egna av sin egen produkt, ägnar sig åt att tillfredsställa sina preferenser med att införskaffa samma produkter som han har större preferenser för? Förklara det, den som kan. En riktigt
ologisk samlare, ja, det är mitt svar. Någon som känner igen sig?

Sspln, Kaha, Qrrts och alla ni andra, sadla nu inte bara hästarna till motattack, utan försök sätta grimma på Volcano, han har alltför lite att göra för tillfället, bara skriva massa smörja. Ity, det roligaste han vet, utom att samla silver, är att skriva om det. Periodiskt, sen tuppar han av i ett halvår, eller så. Silverperiodare, om man så vill, och behöver hjälp mot abstinens.

DGUV är ett väldigt tillåtande forum.
Till överst på sidan
Qrt.S



Registreringsdatum: 23 juni 2015
Inlägg: 414
Ort: Helsingfors

InläggPostat: 2017-05-10 05:20:02    Rubrik: Svara med citat

HUH! Jag är fullständigt mållös och varken har något att kommentera eller ens kan dementera eller lägga till något. Läser med stort intressem fortsätt bästa Volcano, fortsätt...
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
AB
Gäst





InläggPostat: 2017-05-10 07:35:07    Rubrik: Svara med citat

Vilken lyckans smed… som fick arbeta med det han var mest intresserad av.
Det är/var väl oftast så att den som har ett starkt (samlar)intresse med tiden själv vill prova på att konkret lära sig (eller förstå) i detalj hur det är att skapa något liknande, bättre eller unikare. När man funnit ”nyckeln” och lärt sig att bemästra hantverket, då kan det falla sig naturligt att vilja arbeta med det man dels har intresse för, och lärt sig att utöva.

En som läser mycket böcker och samlar på det… kan med tiden utveckla en nyfikenhet hur det skulle vara att själv försöka skriva böcker eller viljan att kunna vårda dem på bästa sätt och då utbildar sig till konservator och/eller om man tycker att böckernas gamla klot- och skinnband/pärmar är vackra och då vill försöka lära sig hur bokbindarhantverket utövas

Någon kanske (sedan barnsben) har plockat fickorna fulla med sten ute i naturen och velat veta vad stenarna heter och där igenom upptäckt att det finns andra sorters (ädel)stenar och börjat köpa dem. Nästa led kan bli att man vill lära sig att trumla de stenar dem en gång har hittat och upptäcker hur vackra de kan bli, vilket kan leda till att de vill lära sig att kunna slipa ädelstenar precis på samma sätt som de man redan har köpt. Nästa steg kan bli att man vill lära sig att infatta stenar i juveler osv.

De flesta människor har en inneboende lust/driv att lära sig själv att bemästra det som intresserar dem eller vad de anser är viktigt att kunna, för att hantera det som måste göras.

Det samma brukar bli en naturlig föjd även för de som säger att de endast ”samlar” investeringsobjekt. Då måste man ju lära sig vad som är värt att invenstera i för att ge bästa avkastning framöver och vilka fallgropar som kan finnas på väger m.m.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-10 12:55:42    Rubrik: Svara med citat

Ad AB

Bibliotikarien



Till överst på sidan
SStempeln
Gäst





InläggPostat: 2017-05-11 19:12:22    Rubrik: Svara med citat

Volcano önskar veta vilken silversmed i landsorten som stämplade mer silver än nämnde Sam(uel) Pettersson i Linköping.
Nu tror jag att Volcano möjligen vet svaret redan, men vill se om någon läser inläggen.
I vilket fall som helst så infinner sig nu ett av de tillfällen som Volcano redan benämnt "utvikningar" eller liknande. Inklusive sidospår.
Frågan går nämligen inte att besvara med ett enkelt namn, ity vi inte vet vid vilket årtal vi ska fastna. Jag får därför göra en längre utläggning.
Detta för den som inte besitter Björn Hedstrands "Silvervaror i Sverige 1830 - 1915", där svaren står att läsa.

Det finns fyra namn som återkommer under den aktuella perioden, såsom de största tillverkarna i landsorten, varmed menas allting utom just Stockholm.
Det är:
Lars Larsson (& Co) i Göteborg (1844 - 1892)
Samuel Pettersson i Linköping (1859 - 1965)
Frans Holm i Vadstena (1849 - 1885)
Gustaf Dahlgren i Malmö (1845 - 1875, samt fortsatt G D & Co). Stämplade G Dahlgren och GD.
Detta är f.ö. inte samma som Gustaf Alfred Dahlgren, den först nämndes brorson, som stämplade i Malmö 1899 - 1982, G A Dahlgren, GAD och GADAB. De blandas ofta ihop.

Det är intressant att silverproduktionen markant gick ner på 1870-80-talet, för att sedan öka igen. Det är lättare att hitta silver från 1860 än 1880.
Lika intressant är det att notera hur få tillverkare det är som står för huvuddelen. Ju längre fram i tiden vi går desto större blir dessutom Stockholm (och där några få stora) som produktionsställe.
Så här många kilo silver lät man kontrollstämpla några utvalda år.
Som jämförelse nämns de största i Stockholm:

1856
som jämförelse;
totalt 3673 kg i landsorten (169 tillverkare, varav Larsson störst med 317 kg);
totalt 2349 kg i Stockholm (34 tillverkare, varav Möllenborg störst med 796 kg).

1870
1. Dahlgren, Malmö, 108 kg
2. Pettersson, Linköping, 58 kg
3. Larsson, Göteborg, 58 kg
4. Holm, Vadstena, 57 kg
Landsorten totalt, 156 olika tillverkare, 1503 kg
De 18 största stod för hälften av allt.
Stockholm totalt 740 kg, 30 tillverkare, varav Möllenborg och GAB störst med 265 resp. 190 kg.

1879
1. Holm, Vadstena, 69 kg
2. Larsson, Göteborg, 45 kg
3. Pettersson, Linköping, 42 kg
Dahlgren, Malmö, nedlagt.
Landsorten totalt, 167 tillverkare, 1030 kg
De 24 största stod för hälften av allt.
Stockholm totalt 514 kg, 30 tillverkare, varav GAB och Möllenborg störst med 247 resp. 155 kg (ombytta roller).

1890
1. Larsson, Göteborg, 49 kg
2. Pettersson, Linköping, 46 kg
Nu även Holm nedlagt.
Landsorten totalt, 175 tillverkare, 809 kg
De 25 största stod för hälften av allt, 400 kg.
Stockholm totalt 777 kg, 35 tillverkare, varav GAB och Möllenborg störst med 556 resp. 115 kg. (Se GAB:s storhet!)

1899
har produktionen igen ökat till 1124 kg på landsorten.
1. är nu Erlandsson i Kristianstad störst med 106 kg.
2. Markströms, Uppsala, 76 kg
3. Pettersson, Linköping, 75 kg.
Stockholm totalt 3434 kg, varav nu Hallbergs står för 1591 kg och GAB 1333. Möllenborg endast 266 kg.

Om nu, som sagt, någon läser det här ....
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-11 19:46:56    Rubrik: Svara med citat

Läser? Om någon läser?

Här läser vi inte, här slukar vi alla solida fakta, här begrundar vi kunskapens källsprång, floder och horisonter. Här, efter att ha inandats och berusats av Sstempelns hårda silverfakta, som vi alla behöver, så vill vi ha mer och ännu mer. Vi får koppla in blodtrycksmätaren och läsa om igen i lugnare tempo för att stabilisera sinne och puls.

Volcano slutade med Sam Petterson, som samlare, men oavslutade den följande företagshistorien, hans arvtagare och hans firmas vidare öden. En av ingredienserna där är en volymtillverkare som dyker upp i slutet av Sstempelns redovisning, är Markström i Uppsala, kanske Sstempeln vet mera att berätta? Ett sidospår från samlarna och splittrarna, men alla spår leder vidare, och kanske slutligen konvergerar, vem vet?
Till överst på sidan
SStempeln
Gäst





InläggPostat: 2017-05-12 18:04:05    Rubrik: Svara med citat

Återigen tror jag att Volcano känner till mer än han låter oss veta - men det finns väl andra som inte känner till historien, och möjligen inte heller har tillgång till den litteratur som meddelar det efterfrågade.

Samuel Pettersson stämplade själv 1859 - 1898. Därefter övertog hans son Thure verksamheten. Thure startade redan 1889 verkstad i Norrköping, och slog alltså ihop denna med Linköpingsrörelsen 1898.
"Sam. Petterssons" firma fortlevde ända till 1965, men 1907 överläts den stora fabriksverksamheten till just K. G. Markströms i Uppsala. Om jag minns rätt övertogs bl.a. modeller och dylikt.
Markströms inköptes sedan 1969 av Guldsmeders Inköps AB, och 1986 var det norska K. A. Rasmussen som tog över alltihop. 1990 var sagan all, som det brukar heta.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-12 20:49:37    Rubrik: Svara med citat

Sstemplen är helt rätt ute, så gick det till. Möjligen kan nämnas att Markstöm i Uppsala inte bara övertog modeller (=gjutformar?) utan hela maskinutrustningen + 7 silverarbetare. Några behölls av Pettersson för reparation av silver mm. Sam Pettersons rörelse i Linköping var så ingrodd i det östgötska medvetandet att biskop Ysander, 1960-tal - lär ha sagt att om kristerligt silver ska omhändertas, så är det av Pettersson, han heter ju bibliskt Samuel. Då hade han varit död i minst 50 år.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-06-05 21:25:23    Rubrik: Svara med citat

Om splittrade silversamlingar, familjen Nobels

En av de största och till länge i modern tid sammanhållna silversamlingarna omfattande högsta kvalitet från Ryssland före revolutionen har stannat länge inom familjen Nobel i Sverige. Inte bara silver, utan guld, juveler, konst, konsthantverk, men där guld- och silversmidet står i en klass för sig. Samlingarna är rimligen införskaffade av Ivan, Ludwig, Emanuel och Robert Nobel, Alfred Nobel hade föga med rysslandsåtkomsten att att göra, men möjigen av kontineltaleuropeiska smycken. Samlingarna har varit delade inom familjen, och avyttrats bit för bit sen kanske 2 decennier, över auktionshusen Bukowski och till mindre del Uppsala Auktionsverk.

Nu ligger en omfattande samling ute på Bukowskis vårkvalitet, sök Nobel, och beundra. Föremålen har sannolikt aldrig tidigare visats på utställningar, eller finns återgivna i litteraturen, såvitt vi vet. Och däribland urskiljer sig ett föremål, som jag skulle vilja påstå, är en konsthantverkshistorisk sensation, ett trasigt, lagat, ostämplat, 8 diamanter fattas (förutom det sönderbrutna saknade stycket) och till synes obetydligt smycke. Det beskrivs, med auktionshusens obotligt svaga information, så här.
---------
228. FABERGÉ, Snöflingebrosch prydnad med en gammal samt rosenslipade diamanter.
Ritat av Alma Pihl. Centrala diamanten ca 0,05 ct. 14K guld samt silver, ej stämplat. Höjd ca 2,8 cm. Totalvikt ca 3 g. En del av broschen och åtta diamanter saknas. Lagningar till baksidan.
Proveniens Gustaf (Gösta) Nobel (1886-1955), därefter i arv.
-------









Det beklämmande här är att ingenting sägs om Alma Pihl, nämligen att hon var en av Fabergés största designers, ritade Tsarens mosaikägg och vinterägget, och Nobels isägg, att hon 1912, före äggen, experimenterade med isblommor och snöflingor som motiv.
Inget sägs om vilken verkstad som gjort broschen, det är hennes farbror Albert Holmströms verkstad, en av Fabergés absolut skickligaste juvelerare. Ingenting sägs om litteraturen över Alma Pihl. Ingeting om bakgrunden till den serie av snöstjärnebroscher hon ritade på beställning av Emanuel Nobel 1912, ingenting om sammanhanget.
Och, ingenting om litteraturen över Alma Pihl, där forskningen kommit sent, men inte desto mindre är avgörande och viktigt för en mer grundlig förståelse Alma Pihls inflytande och betydelse för Fabergés senare och friare kompositioner, och firmans frigörelse från den eklektiska stilkopiering som tidigare dominerat.

0000000

Okey, då får väl jag berätta. Auktionshusens experter och museifolket verkar inte ha något att säga i frågan. Denna brosch, som nu säljs är, om man ska tro beskrivningen, världsunik i konsthistorien. Varför? Jo, det är en prototyp till en större beställning av Emanuel Nobel 1912 till oljeföretaget BranNobels firande av att man producerat 1 miljon pud olja sen invigningen 1879. En miljon pud är då 16 miljoner ton, inte föraktligt och Nobel var jämbördig med Rockefellers Standard Oil i USA. 25-årsjubileet för BranNobel hade man firat redan 1904 och det med stor pompa, men det här skulle gå till historien, pengarna flödade in. Nobel lade beställningar överallt hos guldsmederna, jetonger, medaljer, praktföremål, överallt, men särskilt hos Fabergé, och hans verkmästare.

En svår beställning gick till Fabergés design- och räknekontor, 40 stycken broscher, för den stora jubileumsmiddagen till de mest prominenta damerna. Men, inte för dyrt, diamanterna skulle vara små och materialet fick inte vara guld, då skulle det kunna betraktas som muta. Och, det är bråttom. Fabergé tänker, Albert Holmströms verkstad tänker, men framförallt Alma Pihl tänker, hon ritar 40 – 50 olika snöstjärnor, räknar på diamantvikter, metallåtgång, och tillverkningstid. Fabergé har just börjat experimentera med platina, som inte omfattas av den ryska ädelmetallsregleringen. Det blir en lösning, platina är värdelöst, ska inte stämplas, ingen stämpelavgift, de 40 broscherna tillverkas i platina och den vanliga slipningen rosendiamanter, och vid festen diskret levereras dessa till damerna gömda i servetten. Före dess har Emanuel trakasserat Albert Holmströms verkstad med ideliga besök för att kontrollera tillverkning och leverans.

Vad är då märkvärdigt med den nu av Bukowskis erbjudna broschen, den är väl bara en av 40, och det har funnits fler i marknaden sen årtionden? Om man ska tro Bukowskis (alltid förbehåll) så har dom gjort silver- och guldtester på metallerna (hur skulle dom annars veta att det är 14 K guld om det är ostämplat?). Är då broschen i silver så är det en prototyp innan Fabergé och Holmström bestämde sig för platina. Varför då inte göra serien i silver? Jo, infattningarna är tunna, och då kanske underhaltigt silver behövdes för en starkare legering, t ex den i Sverige använda verkssilver (830/000) i stället för den minsta tillåtna i Ryssland, 84 zolotniki (dvs 875/000 och då mjukare silver). Men, det var förbjudet, och om någon verkstad laborerade med detta skulle ryktet totalt förstöras och ryska myntverket rycka in och straffa förövaren med näringsförbud.

Alltså, och alla läsare ser nu varför, detta är en ostämplad prototyp, en engångsförekomst till en klassisk serie juvelerarkonst, ett utomordentligt unikt föremål som borde ha starkt musealt intresse, ja ett samlarintresse som långt överskrider det fjuttiga estimat som Bukowski anger. Men det beror naturligtvis på att de inte vet vad de förmedlar.

För att något kompensera för Bukowskis bristande litteraturreferenser hänvisar jag, förutom naturligtvis den i detta fall magra standardlitteraturen över Fabergé, till den senare forskningen: Anu Seppälä: Jääkukkia Keisarinnalle – Alma Philin uskomaton elämä (Juväskulä 2003), Maj-Britt Paro: Tant Almas hemlighet: Fabergékonstnären Alma Pihl, 2013, och, naturligtvis Ulla Tillander- Godenhielm: Fabergén soumalaiset mestarit (2011). Alma Pihl-forskningen är fortfarande i sin linda, en av de mest bortglömda, men största av kvinnor bland de största av män i juvelerarkonsten.

Jag anklagar ingen, men jag anser att det är ett stort förbiseende av förvaltningen och kunskapen om ett transnationellt kulturarv att
- Bukowski inte visar rimlig respekt och kunskap om vad de förmedlar, inte i detta fall.
- Nobelstiftelsen, som är stenrik, inte bekymrar sig om att försöka hålla ihop samlingar som inte bara är hänförbara till Alfred, och som då bortser från hans familjeföregångare och estetiskt långt mer avancerade än han själv. Nitroglycerinkungen befinner sig inte bara i krutrök utan också i ett samlarinstinktivt och kulturberikande sammanhang.
- Forskningen om Fabergé hittills bortsett från de influenser som också starka kunders disparata önskemål också givit till den fortsatta konst- och produktutvecklingen.
- Familjen Nobels samlingar borde dokumenteras och redovisas av någon villig, kompetent och entusisasmerande konsthistoriker, som kan skriva levande svenska, om det finns sådana.

För övrigt anser jag att en privat stiftelse, Nobelstiftelsen, med kontorslokaler och administration och med ett ofullkomligt museum, inte ska ligga som en 7-vånings sockerbit arkitektoniskt dödande sin omgivning på Blasieholmen, Stockholms dyraste mark. Lägg det på Djurgårdsslätten, eller någon annanstans.

Om familjen Nobels silver finns åtskilligt att förtälja, men det blir inte här och nu. Kanske ingen vill veta, det är svagt med responser på Volcanos olidliga skrivarlust? Jag vill inte döda spalten med för många egna inlägg, men så länge det finns kanske 5 läsare fortsätter jag. Det är nämligen här man vet något om silver, och det måste vidareförmedlas. Ars longa, vita brevis, argentum vivere.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-06-08 15:15:53    Rubrik: Svara med citat

Familjen Nobels splittrade samlingar 2. Det grandiosa jubileumsuret.

Familjen Nobels samlingar har erfarit splittringens öde. Det i särklass mest spektakulära objektet gick på auktion 2006, det måste ha varit svårt för ättlingarna att skiljas från det, det Nobelska jubileumsuret från 1906. Firman firade sin totala oljeutvinning i Azerbadjan, 1 miljard pud olja, motsvarande 16 miljoner ton, med ett hejdundrande eftertryck. Uret, som beställdes hos Fabergé i St Petersburg, liknar ingenting annat i Fabergés produktion, sensationellt, påkostat, och antagligen det mest besynnerliga och fula kombinationsobjekt Fabergé någonsin gjort.

Men, för att inte besinnigslöst kasta oss in i klockbeskrivningen, först en bakgrund. Den ursprungligt rådande religionen i Persien (då unkluderande nuvarande Azerbadjan) var zoroastrerna, en monoteistisk religion med Zarathustra som grundare, långt före de grekisk-antika religionerna (då ca 1000-1200 f kr). Religionen kallades också elddyrkarna, efter att de höll elden som helig, och av den fysiska skälet att oljetrycket var så starkt att lättflyktiga fraktioner spontanantändes. Marken brann. Av anledningar som för för långt att gå in på här blev familen Nobel starkt intresserade av religionen, och tog zoroasternas symbolvärld till sin och oljeföretaget Brannobels emblem och motton. T ex döptes världens första tankfartyg som de beställde 1878 från Sverige till Zoroaster.

En illustration kan beskriva detta. Till jubileet 1906 beställdes jetonger och plaketter och minnesgåvor en masse. En plakett från Paris i silver, med framsida av Ludwig, Robert, Alfred och Emanuel Nobel, till vänster syns tankfartyget "Zoroaster" till höger oljeborrtorn. Minnesinskription: TILL MINNET AV ATT BRÖDERNA NOBEL NAFTABOLAGET UTVUNNIT EN MILJARD PUD RÅOLJA 1879-1906. Det härnedan visade exemplaret är ett av flera, dedicerat till Pauline Nobel. Höjd 10,5 cm.






På baksidan står en allegorisk kvinnofigur med en oljelampa i handen intill Zorastertemplet, tändande fyra eldslågor, tillbedjande folk i förgrunden och i bakgrunden oljefälten i Baku med oljetornen vid Balakhani. Texten: IGNIS, MUNDI LUMEN, VITAE FOCUS vilket betyder elden, världens ljus, livets centrum. Med denna bakgrund kan vi nu på ett mer inkännande sätt nalkas uret.




100 kilo tung och 65 centimeter hög jubileumsklocka inför jubileet 1906i röd och grå granit avbildande ett zoroastertempel med Nobelporträtt och Bakubilder i silver, försäljningspris 19,1 milj kr. Eldsflammor ur templets fyra hörn. Stämplat Fabergé, St Petersburg, med Hjalmar Armfelts verkmästarinitialer.





0000000

Här är informationen slut, Bukowskis har raderat all information om försäljningen (på svenska, engelska och ryska), har man inga särskilda ingångar till Bukowskis är dörren stängd. En förklaring är, som Bukowskis meddelade efter försäljningen, våra läppar är låsta vem köparen är, troligen tillföll alla bildrättigheter, beskrivningar etc köparen. Alla vi, som endast tog enstaka anteckningar om detta föremål är att beklaga.

Finns då något att tillägga? Ja. För att åstadkomma denna högst märkliga beställning fick Fabergé sätta igång alla sina resurser, stenslipare, glasmästare för lågorna, etuimakare för pjäsen, klockmakare, silversmeder och silvergjutare. Klockmakare var sannolikt Paul Buhre av tyskt ursprung i St Petersburg, ledande klockmakare där sen 1874, leverantör till Fabergé såväl som till tsarens skattkammare direkt. Men, klockan är på alla fyra sidor omgiven av silverplaketter som erinrar om Brannobels historia. Om jag inte helt missminner mig så var det ytterligare en silvergjutare utöver Armfelt hos Fabergé som var inblandad, Pihl i Moskva (hade helt gjuteri)?
Vidare, vem kan ha köpt? Här kommer de vilda spekulationerna. Absolut inte Nobelstiftelsen, de är ointresserade av nobeliana, inte svenska staten (Nationalmuseum eller så, de har inte råd, Tekniska museét, tänkbart med tanke på Nobels fantastiska tekniska innovationer, men nej). Vid försäljningstillfället hade inte rubelkrisen inträffat (den kom 2008) så det är troligt att ryska köpare var aggresiva, slutpriset blev det dubbla utropspriset.

Hur ska man betrakta ett kulturarv som bestställts av en svensk, ordermottagare en fransk hugenott i St Petersburg (Peter Karl Fabergé), tillverkat av finländska silversmederi St Petersburg? Efter 10 år i Nobels villa i St Petersburg, 90 år i Sverige? Var hör det hemma?

Jag skulle säga likgiltigt var, nobelfamiljen har valt att skingra sina tillgångar på en internationell marknad, beklagligt bara att inget visats under 90 år på museum i Sverige. Men, helst skulle jag önska att uret inte hamnade hos en rysk oligark, utan till en azerbadjansk oljekung i Baku och då att förvaras i kassaskåpet i källaren på Villa Petrolia, då ägt av Nobel, men nu av de Azerbadjanska oljeproducenternas förening.

000000

Denna artikel, om någon adm läser den, kan lämligen kopieras in på horologernas specialsidor, under "övriga ur" som verkar temporärt stillastående. Skulle det dessutom vara så att intresse finnes, vilket är svåravläsligt, kan jag berätta mer om nobelfamiljens fantastiska ur och splittrade silversamlingar.

Vidare, jag är glad att Hose interrupterar i flödet på ämnet silver, så att det inte blir bara tröttande monolitiska sagor från Volcano, författare = samma=svar=samma i all oändlighet. Omväxling är omväxlande, stillhet dödande.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-06-08 16:15:32    Rubrik: Svara med citat

,Nobelfamiljens splittrade silver. Del 3. Ytterligare ett märkligt ur.

Allt är förgängligt. Arvet efter Nobels samlingar är inte bara sentida auktionsgods, Nobelfamlijen distribuerade också av sina samlingar till sina långa trotjänare. Ett strålande exempel är från 1934, och där finns informationen kvar, jag klipper in. Mottagarfamiljen väljer att sälja detta ur 2007.





Här är texten, föredömligt utförlig, och jag därför kommentarslös. Jag har bara en invändning, Bukowskis angivelse om stilen Old russian style är inte från sekelskiftet 1900, utan etablerad långt tidigare med de mönsterböcker som gjordes från den ryska provinsen 1850 och framåt, som en nationalistisk motrörelse mot de västeruopeiska stilarna empire m fl. Folklore, men också med starka inslag av rysk-ortodox kyrkokonst. Stensorterna är inte sibiriska, de halvädelstenar Fabergé, och andra, använde sig av, kom från Uralbergen, d v s gränsen mellan Europa och Sibirien.

BORDSUR, av FABERGÉ, Moskva 1908-1917.

Hovleverantörsmärke och ristat inventarienummer 17689.

Karl Gustaf Hjalmar Armfelts stämpel, S:t Petersburg, haltstämpel 88 återfinns på den främre plaketten. Pyramidformat urhus på fyra fötter, krönt av dubbelörn med infattade cabochonslipade safirer. Heltäckande reliefdekor i gammalrysk stil med infattade cabochonslipade safirer, på framsidan av sagomotiv med ryska krigare i Viktor Vasnetsovs art. Sockel av röd marmor med gåvoplaketter. På framsidan: Högt ärade Emanuel Ludvigsson Nobel från kamraterna i ryska Lloyds, på baksidan: Oscar Kristoferson daterad maj 1934: ”Till minne av Emanuel Nobel från ” L(udvig) Nobel; Rolf Nobel; Emil Nobel; G(ustaf) Nobel; Anna Sjögren; Marta Nobel-Oleinikoff; Hans Olsen samt G(eorg) Oleinikoff. Insidan av nyckelluckan med ristat inventarienummer 7555 a. Nyckel medföljer. Höjd 40 cm (inkl sockel).

Oscar Kristoferson arbetade under hela sitt yrkesliv för familjen Nobel. Först som kamrer hos Emanuel Nobel i S:t Petersburg och efter revolutionen i Stockholm, från 1908 fram till dennes död 1932. Därefter fortsatte han som kamrer åt brodern Gustaf Nobel. Oscar Kristoferson kom därmed att ha en central roll i familjens affärer och bordsuret av Fabergé kan ses som ett tack för lång och trogen tjänst.

Auktionens klocka är dekorerad i gammalrysk stil, vilket var en folkloristisk stil som präglade den starka nationalromantiska våg som var dominerande i Ryssland runt sekelskiftet 1900. Silverarbeten från Fabergés verkstad i Moskva präglas av denna stil som gick tillbaka på mytologiska motiv och folksagor från Ivan den förskräckliges tid. Stilen utvecklades i synnerhet i samtidens muralmåleri och arkitektur och gammalrysk ornamentik förekommer ymnigt i porslinstillverkning, bokillustrationer, järnsmide och annat konsthantverk. Fabergés produktion i denna genre avsåg i många fall hedersgåvor och många av dessa arbeten karaktäriseras av att sibiriska stensorter infattades i dekoren.

Det har sagts: "Om de föremål som producerades i S:t Petersburg representerade "La belle époque", det internationella Ryssland före första världskriget, så symboliserade det som tillverkades i Moskva landets hjärta, den ryska själen".

Auktionens bordsur kan jämföras med det praktur som klubbades på Bukowskis 2006 för 19,1 miljoner, det dyraste konsthantverksföremål som någonsin sålts i Sverige. Det uret var en beställning av Emanuel Nobel 1906 för att fira att Nobels oljeimperium i Baku vid Kaspiska havet hade pumpat upp 16 miljarder kg olja. Uret var stämplat på samma sätt på plaketterna av Karl Gustaf Hjalmar Armfelt, och var utförd i form av ett Zorastertempel från Baku, i grå granit med dekor av silver samt med fyra flammor av rhodonit, på en sockel av röd granit. Höjden var 68 cm.


Proveniens
Emanuel Nobel (1859-1932), 50-årsgåva 1909 från kollegorna i Ryska Lloyds.

Oscar Kristoferson (1887-1971), gåva 1934 från Emanuel Nobels då levande syskon samt två svågrar. Därefter i arv.

Utropspris 4 000 000 - 6 000 000 SEK (inkl. köparprovision), slutpris 3 062 500 SEK

För fler bilder: https://www.bukowskis.com/sv/auctions/571/893-bordsur-av-faberge-moskva-1908-1917-hovleverantorsmarke-och-ristat-inventarienummer-17689
Till överst på sidan
SStempeln
Gäst





InläggPostat: 2017-06-09 09:38:52    Rubrik: Svara med citat

Jag lider mest av brist på tid, men läser med nöje Volcanos utläggningar.
När jag fick syn på vad om sägs om den här skadade broschen, var det inte mycket att göra. Jag hade gärna köpt den för det facila pris som det blev.
Frågan är om något museum sedan hade velat ha den. Vi har ju haft en liten fundering om dylikt tidigare.

Jag tänkte först att det var vågat av Volcano att berätta allt INNAN auktionen var klar, men inser ju att det inte är så många som hunnit uppmärksamma det hela. Eller har möjlighet att köpa. "Billigt" är ett relativt begrepp.
Jag hoppas innerligt att Volcano själv köpte, men jag vill inte ha något svar på detta. Det angår ingen annan. Det är bara en förhoppning, när jag nu inte själv fick lägga beslag på föremålet.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-06-09 14:43:27    Rubrik: Svara med citat

Här kommer Sstempeln med både sju-milastövlarna och tossorna på, med nattljusstaken i ena handen och ridpiskan i andra. Skrämmer upp Volcano som sitter i silvergrottan och drar mossa över sig, förberedande fortsatt eremittillvaro. Och så ett svar från rymden ! Från himlapällen ! Där det stundom gnistrar en silvermeteorit ! Det erfordrar en omedelbar reaktion.

Sstempelns inlägg har flera undertexter, låt vara attt han söker adressera personligt. Flera bottnar, som då också väcker frågan om auktionshusens etik och andras. Kanske är detta en egen tråd på detta silverforum, men vi kanske stannar här, för stunden. Till det samlingsrelevanta.


Sstempeln väcker nämligen en principiell fråga, som faktiskt har med samlingar att göra. Ansvaret för kulturaret, och då i synnerhet auktionshusens roll i att ha ett ansvar, eller inte. Antingen ren kommers, som är helt dominerande idag, eller också ett medansvar i att föra ett arv vidare att delas med andra. I detta senare ingår, naturligtvis, noggranna och seriösa, vetenskapligt grundade objekt- och samlingsbeskrivningar.
Auktionshusen har i princip två förhållningssätt till sin objektbeskrivning. Den ena är så lite som möjligt, och ingen intrikat föremålsbeskrivning, så är det generellt på on-lineauktionerna. För silver är det närmast bedrägeri där att inte fotografera stämplarna. Förlorare här är då säljarna, risken ligger på köparen vilket drar ner priserna, auktionshusens höga provisioner ger dem bra betalt i alla fall. Auktionshusen ansvar här är att likna med Traderas, d v s rudimentärt. Det andra sättet är att försöka ge en sakkunnig beskrivning. Och det misslyckas stundtals, och inte sällan flagrant.

Jag har för länge sedan slutat kommentera föremålsbeskrivningar direkt till auktionshusen. Rimligen är det ett konsumentintresse att erhålla så fullödig information som möjligt, som man skulle anta att auktionshusen också sätter värde på. Men slut med det: särskilt efter att det låtit så här: (V =jag, A= auktionshus)

V: Föremålsbeskrivningen inför auktionen är inkorrekt, vänligen rätta, här är fakta.
A: Vi har fått uppgifterna från säljaren, och säljer i befintligt skick.
V: Det är er uppgift att verifiera inlämningsuppgifter, och ge korrekt beskrivning.
A: Vi brukar inte ändra i katalogtexter.
V: Men i auction notice, rättelseblad inför auktionen, det är väl det som är avsikten med dessa?
A: Vi vill inte ha för många ändringar, det drar ner vår trovärdighet.
V: Men om köparen upptäcker att föremålet är felbeskrivet, och överprisat?
A: Då förhandlar vi med köparen och ger restitution.
V: Och säljaren?
A: Givetvis försöker vi hålla oss skadelösa genom regressrätt på säljaren, och få tillbaka våra förlorade pengar.
V: Men det är ju auktionsfirman som går i god för föremålsbeskrivningen?
A: Men det kan ju inte gälla om säljaren lämnat felaktiga uppgifter.

Tablå

Alltså, auktionhusen i detta fall saknar ansvar för föremålsbeskrivningen, och tar på sig ett enda ansvar, att ta emot köparens klagomål, där köparen har en (minimal) chans att få kompensation. För detta ansvar tar husen ut en saftig provision av både säljare och köpare. Och säljaren går då heller inte säker, denne kan få ta ansvar för husets underlåtenhet.

Ska då auktionsbeskrivningar kompletteras och kommuniceras om nu auktionshusen själva ogärna gör det? Förhållandet är assymetriskt, om någon har en värdehöjande information, och tänker göra arbitrage på det, i egenintresse, då ingen komplettering. Säljare och köpare har assymetrisk information, och den med informationsövertag har naturligvis, som vid alla transaktioner, en fördel.

Om någon har värdesänkande information, som huset undanhåller eller är omedveten om, är det en moraliskt riktig hållning att söka förmedla denna? Svaret på den sista frågan bör bli ett ja, omvändningen skulle då vara att kunskap devalveras, vilket knappast är godtagbart.

Därför, auktionshusens viktigaste uppgift är att minska assymetrin på marknaden och göra oberoende värderingar och beskrivningar, för både säljare och köpare. Misslyckas man med detta tillför man inget mervärde på auktionsmarknaden, och ska inte ha något mäklararvode.

I synnerhet gäller detta när ovanliga samlingar, som ärvts under generationer, går under klubban, och föremålsinformation gått förlorad på vägen. En auktionsfirma som då inte gör sin grundforskning, backar till ursprunget och alla dess detaljer, är att starkt beklaga.

Jag återkommer med den drucknes, och den helt nyktres, envishet till att söka hävda att viktiga samlingar, som kommer till kännedom, som samlats, och som av olika skäl splittras, är en del av ett kulturarv som är värt att veta om och att dela. Detta alldeles oavsett om samlingarna är utifrån anskaffade, genuint nationella, lokala, generella inom en given konstsfär eller vilketdera. Samlingar genom Falk Simon, Sverker Åström, Nobel eller andra, som här bara tangerats, är en del av ett kulturarv och förtjänar att beskrivas och att beskrivningarna att fortleva för forskning och allmän estetisk glädje. Äldre konst och konsthantverk är inte förnybar eller reproducerbar, tvärtom, det är just det som gör att den har ett självständigt nutida och framtida värde. Vad säger auktionhusen, vote eller exit? Här är dessvärre osäkerheten stor.

Och, jag noterar vid kontrolläsning av detta inlägg, att förekomsten av ord som postmodernism, kontext, dekonstruktion, narrativ, hen, och andra begrepp som saknar fotfäste i god svenska saknas här, och då i synnerhet i samband med silver, vilket jag förmodar underlättat läsningen.

Jag föreslår, om någon önskar ta upp en vidare diskussion i detta generella ämne, det om auktionsbeskrivningar och följdverkningar, att öppna en ny tråd. Så får samlingar och deras upplösning förbehållas under denna långa, närmast oändliga, rubrik.
Till överst på sidan
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar Alla tider är GMT + 2 timmar (svensk sommartid)
Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8  Nästa
Sida 3 av 8

 
Hoppa till:  
Du kan skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005
Sidan tog 0.1 sekunder att ladda.