Forumindex De Gamla Urens Vänner

 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Splittrade och sammanhållna silversamlingar
Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8  Nästa
 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-30 14:30:33    Rubrik: Svara med citat

På någots sätt, med anledning av Sverker Åströms intresse för just 1690-talssiver, hamnar vi vilse i pannkakan genom att dra upp Stora Nordiska Kriget, och den stora muta som skulle förhindra det.

Mutan, silverskatten, är i och för sig en samling av högsta historiskt intresse, och är nu som samling splittrad, men här finns en återkoppling till Sverker Åström, om vi nu får allting att gå ihop. På rödbetan !

Karl XII silvergåva till tsar Peter I i Ryssland 1699, en djupt splittrad samling

Den svenska ambassaden till Moskva 1699 (ambassad betydde i dåtiden ett temporärt besök för diplomatiska förhandlingar, den fasta förläggningen av en nations representant var då som legation eller beskickning) var ett skådespel. Den leddes av friherre Johan Bergenhjelm. En procession av vagnar med kistor med silver, rysk trupp möter vid gränsen för att eskortera, en kurir rider till Moskva för att meddela tsaren, han ger order till ”prestaven”, Moskvas höge tjänsteman som följer ambassaden att organisera färdväg och övernattning. Vid ett rusthåll med en stor ambassad fick man göra iordning 440 hästar.

Framkommen till Moskva förläggs ambassaden i härför iordningställd byggnad, slott eller kloster,och nu vidtar ceremonierna. Ibland kunde man få vänta i månader tills tsaren behagade bevilja audiens. Mellantiden ägnades att byta listor på vad som skulle överlämnas, mått och vikt, så tsarens kansli kunde samla ihop motgåvor, sobelpälsar och annat. Den förnämsta gåvan, från monark till monark, skulle examineras så att svarsgåvan från tsaren kunde väljas rätt, ofta mer värdefull än den mottagna.

Ambassaden 1699 hade ett syfte, väl dolt för de flesta medverkande. Sverige hade en kostsam armé och svaga riksfinanser. Man hade avstått från upplåning från Frankrike för att ha en fri politisk arena i europeisk politik. Man ville då att tsaren skulle gå med på en fred som garanterade Sveriges gränser i öster. Resultatet blev det omvända, tsaren förklarade krig, omedelbart efter gåvoöverlämnandet.

Ambassaden överlämnar till tsaren 124 silverföremål till en sammanlagd vikt av 135, 6 kilo, som nogsamt låses in i Kremls skattkammare. Och ligger där i det närmaste orörda i 230 år. Nästan. Vid en inventering 1899 kunde 80 av dessa poster identifieras.

Men så får Lenin svårt med ekonomin, NEP, den nya ekonomiska politiken i Sovjet fungerar inte, pengar till unionskassan behövs. Och så rensas kloster och privatsamlingar, museer och Kremls egen skattkammare under 1920-30-tal. Sovjet organiserar under finansdepartementet sitt ”Antikvariat” som säljer mot hårdvaluta i USA, på auktionsfirmor i Berlin och Leipzig. Även de svenska gåvorna drabbas, samlingarna urholkas.
Så åker en ung VD för Bukowskis auktioner, Karl Asplund, till Moskva 1931 och lyckas reservera en kvot ur bla 1699 års ambassad för försäljning i Sverige, mestadels då dubletter som Lenin kan avstå från. Särskilt silvret av svenska smeder och de symboliska praktgåvorna. Nationalmuseum ville förvärva en praktgåva, och fick extra statsanslag för detta efter att polaken skickats upp och visats för finansminister Hamrin.

En jättepokal, senrenässans av Hans Reiff, höjd 142 cm, silvervikt 13,8 kilo, gåva från drottning Kristina till tsaren år 1647.

Auktionen 1931 i Stockholm blev ett fiasko, ingen vågade bjuda eftersom alla antog att Nordiska Museét ville ha allt till lägsta pris. Men, i en uppgörelse efter auktionen kommer förvärvas 11 fina silverpjäser av NM, några pjäser av andra samlare, bl a en bägare av rent guld på 1,5 kilo, en gåva till tsar Peter den Store från Viborgs stad 1720, efter att han erövrat staden. Det gällde att hålla sig väl med den nya överheten.

Ryssarna blev besvikna är det dåliga auktionsresultatet, och släppte Sverige och fortsatte sälja över auktion i London 1932 och i Berlin.
Men hur gick det då med Karl XII:s ambassad 1699 med 135 kilo guld i samlingen, vart tog det vägen?

Det får vi komma till i nästa avsnitt, söndagskaffet serveras nu, i, hu, hemska tanke, danskt porslin.

Ev läsare är välkomna att intervenera i denna tråd, att styra upp, att kritisera, att sabotera, att acklamera. Tystnad är det värsta ting som sökas kan all världen kring, - as the bishop said to the actress.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-02 09:19:42    Rubrik: Svara med citat

Karl XII silvergåva till tsar Peter I i Ryssland 1699, en djupt splittrad samling, del 2 (av 3/4 (?))
--- Återblick över tidigare ambassader

Här är kanske dags för en reflektion, varför fördjupa sig just över Karl XII:s och 1699 års silvergåva? Det fanns ju tidigare monarkutbyten av gåvor med Ryssland, men inte väldokumentrade senare.

(Jag bortser då här från Nicolaus II och tsaritsans statsbesök med kejserliga fartygen Standard och Polar Star till kungaparet i Stockholm 1909 där lotsarna av fartygen fick varsin guldklocka och 100 kronor, biträdande lotsarna silverklockor och 40 kronor. Axel Munthe, ni vet, drottningens livläkare, fick Sankt Stanislaus orden av andra klassen. Förutom ordnar och medaljer överöstes svenska hovet och gräddan av gåvor, 36 stycken, det mesta i silver och guld med diamanter från silversmederna Fabergé, som dominerade helt, men också Bolin, Ivanov m fl. Fakturan från Fabergé enbart var på 7 600 rubel, en arbetares månadslön var ca 300 rubel. De svenska motgåvorna var, förutom medaljregn förstås, 6 stycken, en porslinsvas av Rörstrand, bronsbyster avbildande kung Gustaf V och broscher av hovjuvelerare Carlman. Sen dess har relationerna med Ryssland varit fluktuerande.)

Tidigare ambassader och deras karaktäristika. Uppgifterna ska läsas så att till högst upp ambassadens index, för silvret sedan: rad 1 är volymuppgifter, rad 2 är ursprungsländer, och slutligen rad 3 en specifikation av svenskproducerat silver.

Drottning Kristinas 1647
1. 59 föremål, Silvervikt 159 kilo,Värde 10 699 riksdaler
2. Silver från Nurnberg, Augsburg
3. 2 förgyllda raka 11-kantiga vinflaskor med lock och handtag i silver, höjd 49 cm, vikt 14 kilo, silversmed Michel Beck, Stockholm

Karl X Gustafs 1655
1. 58 silverföremål, Silvervikt 99 kilo
2. Silver från Nurnberg, Augsburg
3. Inget

Karl XI:s förmyndarregering 1663
1. 29 föremål (varför ambassadören Horn fick ursäkta sig ”för gåvans ringhet”), silvervikt 92 kilo
2. Silver från bla Hamburg
3. Inget

Karl den XI 1674
1. 35 silverföremål,vikt okänd
2. Silver från bl a Augsburg
3. Bordssurtout med drake, höjd 40 cm, vikt 2,4 kilo,Nicolaus Breuman Stockholm (1666-1676).
Kanna i form av en svan höjd 41, 5 cm, vikt 1,5 kilo, Herman Kaufmann, Stockholm 1674

Karl den XI 1684
1. 67 silverföremål, vikt 128 kilo
2. Smeder från bl a Augsburg
3. Inget

Vad läsaren nu klart ser är vad Karl XII såg, 228 föremål ivägskickade och då endast 4 stycken av svenska smeder.Var är det svenska konsthantverket, var är de svenska formklassikerna utan motsvarighet i Europa, var är dryckeskannorna i barock med lock och lockknopp och tre kulfötter, var är kallskålsskålarna, var är de svenskmodellerade bägarna? Ska Sveriges regenter endast mäkla vidare och vara ett genomgångsland för Preussiskt silver? Då kan man väl hellre ge gåvor i silvertackor eller mynt? Var är det svenske i rikets förnämsta gester, i att blidka en stormakt?

Det ska vi gå in på i nästa delavsnitt, nummer tre i denna undertråd, som i sin tur är en undertråd av andra ordningen till övertråden splittrade och samlade samlingar. Som, om jag hade tänkt på det, ämnesmässigt möjligen skulle delats i två. Dvs splittrats i delmängderna samlingar som är splittrade resp som är samlade, om någon förstår hur jag menar med denna organiseringsprincip.

En läsare, orkat så här långt, vilket är långt ifrån alla, om ens någon, undrar givetvis varför inte författaren strukturerat alltihopa på en gång och från början. Ja, det låter sig lätt sägas, utifrån en rent klärvoajant och förnumstig utgångspunkt. Men, nu är det på det här viset att det ena gett - och kommer att ge - det andra, på ett helt oförutserbart sätt, i enlighet med ogenomskinlig kaosteori och då får det bli som det blir.

Och, - visst finns det en obetalbar charm i att bara följa med flödet för att bli kanske både överraskad eller förbannad över vart allt tar vägen. Författaren själv vet minst av alla hur och var det ska sluta, men det bästa lärandet är att kunskapsmässigt dela med sig, och det gör man enklast genom att rådda ihop tidigare okomprimerad forskning på syntesnivå, och ladda med några branta kast i tolkningen.

Vem sa att kulturarvet måste ständigt återvinnas? Vem skulle tänkas bestrida? Återvinning i silversegmentet gör vi det i den här spalten. Hur tråden landar och slutar? Det avgörs i den här spalten, av läsarna, som väntas ge kittling eller sveda, båda energidrivande. Var vet man mest om silver? I den här spalten, här kan andarna släppas fria, St Eligius hammarslag höras vackrast, Hephaistos arv föras vidare.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-02 15:44:24    Rubrik: Svara med citat

Volcano har sedan länge insett att författarens och kulturskribentens öde, särskilt när det gäller silver, är den ensammes värv. Den förening med vilken man kan känna för den metallurgiska verkligheten är inte densamma som intensiv samvaro med, och understöd av, människor, snarare är det med metallen själv, argentum, som lyser upp både i helg och söcken. Inga protester, inga instämmanden, inga kommentarer, ingen kritik. Ensamtillvaro, inga stimuli. Det gäller dessvärre här.

Jag vände mig – rent teurapeuteiskt - därför till de ensammas förening. Gav mig inget svar, de påstod att jag ring fel journummer , det var en skiljsmässolinje, ingen förståelse för själens isolat.

Då kallade Volcano fram de ensamarbetandes förening, en reguljärt facklig lobbyorganisation. Jag kastades jag på porten, de behandlade endast frågor om påtvingat ensamarbete, som nattvakt, t ex, inte ett självvalt, som författarens ödsliga tillvaro.

Nästa steg i den andliga nöden av upplevd isolationism var naturligtvis att konsultera det överraskande stora utbdet av självhjälpsböcker som då åsyftar att den enskilde hjälper sig själv i den situation som den själve åstadkommit själv.

Ett ytligt skummande visar att självhjälpsböckerna är skrivna av personer som hjälpt sig själva och vill dela med sig av sina erfarenheter – som om de vore allmängiltiga. Det är deras största misstag, hjälpen var ju till sig själv och inte till någon annan, och är inte tillämpliga för något annan än själv, definitionsmässigt. Inga självhjäpsböcker har hjälpt någon, utom självet, trots att de går ut i miljonupplagor. De förmenta självhjälparna har inte förstått att de bör skriva böcker för eremiter.

I ett sådant här läge som nu uppstått – en omfångskrävande monolog - ja vem ropar då inte på administratören av sidan som då bör påkalla att verderbörande bör göra som förväntas – gå till arbetsförmedlingen i stället för att trakssasera vanliga kulturinresserade. Alternativ för den arbetsskygge? Nej.

Ingen silverräv som vill ingripa trots att reveljen blåst åtskilliga gånger för att kalla ut silverkavalleriet? Frågorna är många.

Var gör administratören åt att silvertroll bör hänvisas dit de hör hemma – till ässjan för förbränning? Är ett kåseri bedrägeri?

Innan elden falnar, och allt blir aska kommer nu ytterligare ett avsnitt under rubriken samlingarnas samling och splittring, det möjligen näst- eller näst-näst sista i denna långa plåga.

Karl XII ambassad till Moskva 1699, ett svenskt kulturgränsöverskridande genombrott

Karl XII såg direkt att det här går inte längre, Sverige som stormakt, måste visa sin ärkefiende att man också behärskar de sköna konsterna. Inte bara vara transitland för tyskens barock.

Karl XII beskrivs ofta som den enkle monarken med påvra vanor, vattendrickande i sin tältsäng på ständig expedition i eviga krig, en ren strebertyp. Inget är felaktigare, under hettan i slaget vid Bender mot turkarna (kalabaliken, turkiska för stor folksamling) - Kungshusets övervåning brann - läskade sig kungen med ett glas vin, innan han forsatte drabbningarna. Kungen var en stor estet och intresserad av arkitektur. Han sände iväg från sin exil i Turkiet inte mindre än tre vetenskapliga och kulturhistoriska expeditioner till bla Egypten, Mecca och Jerusalem. Från sitt fältkansli beviljade han den svenska musikens fader, Johan Helmich Roman, ett stipendium för att studera tonsättning utomlands.

Men redan långt för dess hade han satt avtyck i silverkonsten genom att beställa svenskt silver som skulle skicka rysningar efter ryggen på tsaren.
Vi har redan avslöjat grundfakta, 124 föremål, vikt 135,5 kilo silver och däribland 4 par strama ljusstakar av Anders Starin i Stockholm, stämplade 1698, och därtill kronan på verket, vilket förmodlingen retade upp tsaren: 12 helt släta raka svagt koniska bägare i hela 33 cm höjd av Johan Nutzel, Stockholm 1698. Båda posterna i stram, återhållen geometri, klang och lyster genom den solitt blänkande tunga metallen, inga gravyrer, ingen ornamentering överhuvudtaget. Detta var något helt nytt. Karolinskt återhållet, enkelhetens triumf, svenskt stramt smide.





Bägare av Johan Nûtzel, 1698, med lock krönt av pinjekotte, höjd 33 cm, vikt 1440 gram, en av 16 sammanlagt till tsar Peter den Store 1699





Ljusstake av Anders Bengtsson Starin, 1698, höjd 24 cm, vikt 590 gram, en av 8 sammanlagt till tsar Peter den store

Men det stannar inte här. Uppladdning hade också skett med två släta, kubiska teburkar, förgyllda kantramar, cirkulärt lock med handtag. Johan Nutzel, Stockholm och Henning Petri, Nyköping, båda 1697. Ca 400 gram styck - i geometrisk enkelhet.

Bägare på 3 kulfötter, med lock, delvis förgyllning, barock, höjd 22 cm, vikt 0,5 kilo. Henning Petri i Nyköping 1697.

Liknande med höjd 20 cm, vikt 556 gram, Rudolf Wittkopf, Stockholm 1697.
Två presenterfat, ovala, barock, 34 cm vikt 256 resp 391 gram (!), Johan Schenk, Stockholm, 1698.

Ljusstakar, ett par, barock, spiralvridna skaft, höjd 36,5 cm, ca 850 gram vardera. Johan Schenk, Stockholm 1699.

Toalettdosor, ett par, silver, förgyllning, filigran, på förgyllda kulfötter, diameter ca 10, cm i diameter, vikt ca 260 gram. Ferdinand Sehl d ä, Stockholm 1691, resp Johan Schenk, Stockholm 1699.

Och så en knockout, 12 silverbägare med pålagd finmaskig filigrantextur, på tre förgyllda kulfötter med aktantusfiligran, bägaren med brett förgylld överband och lock med knopp, båda filigranarbetade med förgyllningsgenomlysning. På livet och locket cirkulära kartoucher med emaljerade blommotiv i vitt, blått, gult, och grånyanser. Höjd, ca 25 cm, vikt ca 280 gram styck.

Man häpnar, om tidigare fem ambassader levererat 228 föremål varav då 4 av senska smeder så var detta nu en sensation, av 124 föremål var 44 svenska! Både stockholmssmeder och provinsens hade lärt sig den tyska barocken, filigran- och emaljteknik, och dessutom lanserat en helt ny stram karolinerstil i 20 av föremålen!

Det blev en maktdemonstration av Karl XII, detta var gåvor som tsaren aldrig sett, från en monark som sökte mäta sig mottagaren! En aldrig tidigare framkastad teori om konstens makt - som ej heller här framkastas – är att detta var rimligen så provocerande att fredsförhandlingarna gick i stå och att tsaren fann sig föranlåten att omedelbart därefter förklara krig.

Är den någon som kommer ihåg vad Göran Persson sa när han som statsminster fick reda på att Sveriges EU-avgift var 25 miljarder kronor? Maximal återvinning. Det blev det ju också fråga om när det sovjetiska Antikvariatet började sälja ut Kremls silverskatter, men med ganska torftigt resultat.

Från Karl XII:s ambassad återfanns vid inventering 1899 ca 80 stycken föremål. Därefter skedde försäljningen från Antikvariatet under 1920-30 tal. Minst 19 av dessa 1899 års föremål finns kvar i Kremls rustkammare, 5 är återköpta till Sverige, bl a två av Nutzels bägare och två av Starins ljusstakar – de kanske förnämsta uttrycken från tiden av stram karolinerstil, och räddade till Nordiska Museet.

Maximal återvinning? Nej – men tillräckligt så här långt med några räddade exemplar för svensk publik av det absolut mest signifikanta av Karl XII:s enastående svenska silverbeställning.
Till överst på sidan
Silvernovisen



Registreringsdatum: 21 juni 2015
Inlägg: 160

InläggPostat: 2017-05-02 21:34:10    Rubrik: Svara med citat

Det är nog ett något överväldigande företag att försöka skriva något jämförbart med den väldige Volcanos magnifika inlägg! Very Happy

Tystnaden bör därmed inte tolkas som att inläggen är olästa eller ouppskattade!

Jag har inte sett Starins ljusstakar förr, de var verkligen fina! Och moderna! Utan annan information så skulle man ju kunna tro att de var tillkomna 220 år senare!

Du nämner att endast 5 föremål gick till Sverige och att resten såldes i utlandet (London?). Vet man vart några av de utanför Sverige försålda pjäserna finns idag?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
AB
Gäst





InläggPostat: 2017-05-02 22:36:48    Rubrik: Svara med citat

Inte är du Volcano helt ensam här. Alla läser nog dina välskrivna inlägg i största tystnad.
Till överst på sidan
Qrt.S



Registreringsdatum: 23 juni 2015
Inlägg: 414
Ort: Helsingfors

InläggPostat: 2017-05-03 04:26:34    Rubrik: Svara med citat

Det är tidig morgon när jag nu sitter och med stort intresse läser Vocanos inlägg. Jag förstår gott, att trots att reveljen gått, tycker du att reaktionerna är ringa. Men! Du har uppfattat saken fel bästa Volcano. Just nu ser jag, att bra över 200 visningar skett för denna tråd. Det är ganska mycket jämfört med andra trådar. Ta dig en titt på huvudsidan för silver, så ser du det själv. Silverivrarna, mig inräknat, läser garanterat vad du skriver.

Nu är problemet bara det, att få i Sverige har denna enorma kunskap om den historiska bakgrunden och ännu färre i Finland. Vad skall man komma fram med och varför? Din text är närmast fulländad. Jag varken kan eller har något att tillägga, dock finns intresset...sorry Volcano!

Gå nu och vässa pennan och fortsätt skrivandet. Garanterat läses det och arkiveras även...

Ha en bra dag...
Qrt.S
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-03 10:29:35    Rubrik: Svara med citat

Så äntligen lite interaktivitet som omedelbart måste följas upp. Även om det kan kallas en exkurs, en utflykt, från det egentliga ämnesvalet.

Silvernovisen frågar vart det övriga silvret från Karl XII:s ambassad kan tänkas ha tagit vägen utanför Sovjet. För att förstå varför frågan är svår att besvara, i det närmaste omöjlig, bör vi för insiktens skull söka beskriva den sovjetiska försäljningen.

Det som såldes var naturligtvis inte enbart det ryska silvret som förvarades i rustkammaren i Kreml. Lenin hade konfiskerat tsarfamiljens privata samlingar, aristokratins, alla varulager hos Fabergé och andra silvermeder och inte minst den rysk-ortodoxa kyrkans lösöre.

Antikvariatet

Försäljningen skedde genom Antikvariatet, efter värdering, där bl a lillebror Agaton Fabergé mer eller mindre frivillgt var värderare. En stor och till delar svart handel med ikoner kom igång tidigt. Antikvariatet erbjöd också privatpersoner att sälja sitt silver genom dom (någon inhemsk marknad fanns givetvis inte) mot att 30 % av köparpriset betalades i skatt, alltså ungefär som dagens auktionshus.

Antikvariatet sålde dels genom auktioner i bl a Leipzig, Berlin och London. Men Antikvariatet hade också ett eget palats i Berlin med storskalig antikvitetshandel. En stor del gick till USA, storsamlaren Andrew Mellon samlade på sig konst som sen kom att bilda en grundval för Nationalgalleriet i New York.

Joseph Davies, USA:s ambassadör till Moskva köpte silver och andra dyrgripar till sin stenrika hustru Marjorie Post, möjligen då utsmugglade via diplomatpost. En sällsynt hårdför affärsman, Arman Hammar köpte allt han kom över i Sovjet, hans vanligaste muta till ombuden var bläckpennor av märket Parker, som snabbt sänkte priserna. Armand och hans bror Viktor öppnade ett varuhus i New York för de ryska kapen, och sålde över hela landet, antagligen en av världens då största antikhandlare. Armands affärer ledde till Forbes samling, Marjorie Posts samling lade grundplåten för Hillwood Museum i USA.

Hammers var så lyckosamma i Sovjet att de nästan dammsög det som fanns kvar, det blev t o m svårigheter för ambassadör Davies att skaffa fram vad frun ville ha. Men under diskar och i skrymslen bakom visningsrummen i kunde han komma över kalkar och annat kyrksilver som såldes efter vikt.

Så till Silvernovisens fråga. I all denna röra är naturligvis spårbarheten låg. En hel del av vad som fanns med i ambassadgåvan är försvunnet, t ex de 16 filigranbägarna. De är så särpräglade att hade de kommit ut på senare auktioner skulle de nog observerats, de finns inte på något museum. Möjligen kan de vara nersmälta.Ledsamt, men vi vet hur de såg ut en motsvarande av Wittkopf finns på Nationalmuseum.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-03 16:23:00    Rubrik: Svara med citat

Rättelse i svar till Silvernovisen

Vad finns, och vad icke finns kvar av Karl XII:s ambassad till Moskva år 1699?

Jag har i mitt tidigare svar angivit forskningsläget fram till 1997. Men, så 1998, på Bukowskis vårauktion dyker upp två Wittkopfbägare med stockholmsstämpling 1699, dvs de kan satisfiera att de kom ur ambassadens inventarier, men obekräftat. Det är då känt sen länge att 2 Wittkopfbägare cirkulerat och bytt ägare flera gånger i Sverige under 1900-talet. Bukowski påstår att det är ett par ur ambassadgåvan . De såldes för 245 000 kr, uppenbarligen för proveniensen.

Som av en händelse har Livrustkammaren samma år en utställning "Peter den store och Karl XII", och där visas 6 av Wittkopfs filigranbägare, dessa 6 anges vara ur ambassadgåvan om totalt 16 stycken 1699. Hur har de kommit fram? Möjligen två som sen säljs på Bukowskis, och några från Erimitaget i St P, en del från Kremls rustkammare har bevisligen hamnat där, några kanske från andra anonyma samlare? Museiintendenter kan vara nog så skickliga i att spåra, tyvärr är museikatalogen oåtkomlig utom arkivariskt, eller antikvariskt. Två bägare lär då ha inropats (av Livrustkammaren) men de går inte att dektektera i deras öppna samlingsarkiv.

Men i huvudsak kvarstår min slutsats. Det mesta är skingrat. Men det finns några bilder.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-03 16:30:26    Rubrik: Svara med citat



En av två i Sverige bevarade bägare från Karl XII:s ambassad till Moskva 1699. Rudolf Wittkopf 1699. Visar sig befinna sig på Skoklosters slott, men inte sökbara över Livrustkammarens eller slottets hemsidor.
Till överst på sidan
Silvernovisen



Registreringsdatum: 21 juni 2015
Inlägg: 160

InläggPostat: 2017-05-03 16:55:52    Rubrik: Svara med citat

Ledsamt men ett nog så vanligt öde för många historiska föremål. De är ju trots allt historiska just för att de varit med om mycket.

Nu blir man ju dock nyfiken på om man av någon lycklig slump skulle springa på ett föremål från denna skamlösa utförsäljning, finns det då något sätt att identifiera det? Sålde man direkt från skafferiet eller skedde det någon slags inventering innan? Jag tänker exempelvis på vid den 1899 gjorda inventeringen, märkte man då upp föremålen med inventarienummer e. dy.?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
SStempeln
Gäst





InläggPostat: 2017-05-03 17:39:09    Rubrik: Svara med citat

För att inte Volcano ska tro att det skrivs för blinda ögon, döva öron, eller stumma munnar, så känns det rimligt att åtminstone "öppna munnen" och bekräfta vad redan sagts av några andra.
Jag läser med nöje Volcanos synnerligen intressanta och välskrivna utläggningar, men har inte heller något att tillföra. Min kunskap om dessa föremål har däremot tillförts en hel del nu.
Tack!
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-03 19:53:07    Rubrik: Svara med citat

Svar till Silvernovisen

Det är absolut så att det finns mycket noggranna inventarielistor på vad de svenska ambassaderna levererade till tsaren. Alla utom en. Och, det är likaväl troligt att Krelm förtecknade alla gåvor och motgåvor, tsaren hade en starkt välutvecklad byråkrati för detta, det har bl a Gogol och andra ryska författare besrkivit. Detta är arkivforskning.

Men, så kommer stora oredan. Föremål flyttas från Kreml till Erimitaget i St P, båda museéna plundras för försäljning, flera samlingar går vid sidan av Antikvariatet, korrumptionen är enorm.

Inventeringen som gjordes 1899 var av en svensk, som på något sätt lyckades övertyga tsaren om att det var viktigt att dokumentera de svenska ambassadernas föremål. Inventeringen ”Svenska kungliga gåfvor till ryske tsaren 1647-1699” utgavs i Stochom av Fredik R Martin 1899 och i tysk utgåva 1900. Det är den mest kända inventeringen med inriktning just på monarkgåvorna.

Det finns säkerligen goda ryska inventarielistor, men de kan ha drabbats av förluster, förfalskningar, och vårdslös arkivhantering under både sovjettiden och i röran efter Sovjets sönderfall.

Martin hittade på sin tid kvarlevor från ambassaderna enligt följande

Drottnings Kristinas 1637
59 föremål, 1899 28 identifierade genom graverat datum visats för tsaren
år 156 i september på den andra dagen. Översatt en förkortning av år 7156 enligt den gamla ryska tideräkningen som börjar 55$8 f. Kr. En lysande forskningsinsats.

Karl X 1655
56 silvergåvor. 26 föremål identifierade 1899.

Karl XI förmyndarregering
29 silvergåvor. 6 identifierade 1899.

Karl XI ambassad 1674
35 föremål, 19 identifierade 1899

Karl XI ambassad 1684
67 föremål, 48 identifierade 1899

Karl XII:s ambassad 1699
124 föremål, ca 80 stycken identifierade 1899

Förteckningen ovan är skäligen ointressant om man inte har tillgång till Martins inventering, samtidigt som den avslöjar att dräneringen av Rustkammaren i Kreml skett, antingen, som vi sett till Erimitaget, eller också nedsmält, eller som vidaregåvor till andra. Sen får man lägga på ett ungerfärligt svinn ytterligare på 30 % som gick genom Antikvariatet.
Spårbarhet? Nja, numera inte längre nära noll, museérnas dokumentationssystem och auktionsfirmornas öppna sidor ger kanske napp då och då. Men det mycket av det nu oupptäckta är nog förgånget.

Silvernovisens frågor är lite, förlåt näsvisheten, frågor till forskningen och museiintendenter som proffessionellt ägnar sig åt djupdykning. De är egentligen inte att adressera till en amatör som Volcano, som dock gör till sin dagliga glädje och plåga att svara på allt. Men, med vetskap om museérnas alltmer kulturrelativistiska budskap och den humanistiska forskningens – inkluderande konsthistora – alltmer begränsade utrymme, så är det en glädje att i dialogform föra någon mera kunskap vidare om vårt kulturarv. Vi är förmodlingen fler som anser detta viktigt.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-03 20:27:00    Rubrik: Svara med citat

Gäst ovan är naturligtvis jag, Volcano, jag glömmer att identifiera mig som avsändare ibland, tankspridd som jag är.
Till överst på sidan
Silvernovisen



Registreringsdatum: 21 juni 2015
Inlägg: 160

InläggPostat: 2017-05-03 22:36:56    Rubrik: Svara med citat

Förteckningen är ingalunda ointressant för den som inte besitter litteraturen ifråga, men den blir självfallet mer intressant om man nu gör det, därmed återigen, värdet är inte noll, långt därifrån. Den föder om inte annat nya frågor! Wink

Frågor som kanske är lika svåra eller rentav omöjliga att besvara, som det är att överträffa Volcanos kunskaper på området som nog knappeligen överträffas av många museiintendenter eller forskare på området. Men frågar man inte så får man ingenting veta, även om där nu fanns något att veta, och det är ju synd och skam, så jag frågar på vinst och förlust och hoppas att de svarande har överseende med det och förvissning om att jag inte blir besviken om frågorna inte kan besvaras utan endast glad i de fall de blir det!

Åter till frågorna! Vilka egentligen bara är en ensam just nu:

Du nämner vidaregåvor, var det vanligt att man "återanvände" gåvor som nya gåvor till andra potentater utan att först nedsmälta eller omarbeta dem till nya föremål?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-05-05 09:11:39    Rubrik: Svara med citat

Jovisst. Det gick inte till så att inför en ambassad skickades beställare runt i Europa för att köpa in silver. Tvärtom, cermonimästaren skickades in majestätets silverkammare för att leta upp lämpligt. Praktsilver smältes inte ner (utom av Gustav Vasa).

Det kan vara krigsbyte, tidigare erhållna gåvor och mutor, tidigare inköpt. Kristina gav bort två jättepokaler ur kammaren, de hade hennes far Karl IX tidigare köpt, en stor silversamlare. Om det fattas något gick hovet på köprunda hos adeln som också stundtals kunde avtvingas något begärligt.
Det hände t o m att hovet gick in och löste ut silver som var pantsatt av adeln för att fylla på kammaren för framtida behov.

Men, och det är kanske detta som är intressant, inför Karl XII:s ambassad 1699 gjordes den första storskaliga beställningen av silversmide för just detta ändamål (44 pjäser), och då av svenska silversmeder. Detta av en kung med den förmodade ambitionen att visa att Sverige också var en estetisk och hantverksmässig stormakt. Till föga geopolitisk framgång.
Till överst på sidan
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar Alla tider är GMT + 2 timmar (svensk sommartid)
Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8  Nästa
Sida 2 av 8

 
Hoppa till:  
Du kan skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005
Sidan tog 0.39 sekunder att ladda.