Forumindex De Gamla Urens Vänner

 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Splittrade och sammanhållna silversamlingar
Gå till sida 1, 2, 3, 4, 5  Nästa
 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-28 10:39:13    Rubrik: Splittrade och sammanhållna silversamlingar Svara med citat

Silversamlingar är som myrstackar, de växer och växer tills den dag en ny myrdrottning smiter iväg med sitt följe och bygger en ny. Den gamla stacken förgås.

Någon fick frågan varför du samlar på det du just samlar, - det är en värdeanhopning som man kunde ha mycket roligare av, t ex för Thailandsresor?

Svaret: Av intresse och man lär sig så mycket roligt, och hela familjen och släkten har instämt i detta och vi är helt överens. Motfrågan är då helt förutserbar – har du själv varit med om något arvskifte??

Det är mer eller mindre en naturlag att samlingar delas och splittras och det är väl ingenting att yvas över, de flesta bestickserier går ju att komplettera i nästa generation om någon nu framtidsmässigt och händelsevis skulle kunna tänka sig middagsbordet dukat med gammal svensk från 1820-talet. Ännu har ingen kommit på att till suschin tillverka ätpinnar av silver, eller att göra en vasskantad pizzadelare, dvs tårtspade i silver, för de som önskar inhämta lite lånad elegans till snabbmatsmåltiden? Sen när, efter nedläggningen av våra stads- och järnvägshotell, har någon sett en servitris i snäv,svart, kort kjol, förkläde i vitt, blus med ägiljetter, och tungt små- eller storborgerligt nysilver till assietterna? När ett krogbesök var en ceremoni, en helighet, två vita och en brun, besticken tunga och till kaffet: - kanna, gräddkanna och sockerskål, allt i nysilver, hade gravyren SARA, Statens Allmänna RestaurangAktiebolag.

Silvret är på tillbakagång vid bordet – vem bryr sig? Noll status. Lik förb-nat jagar man ständigt den där udda och kvarstående soppskeden av samma smed för att få ihop ett dussin, som sen ska ges bort till syskonbarn eller så för att sen i nästa generation sällan användas och sen delas upp – ad infinitum.

Vart kommer alla raguskedar i silver att ta vägen om veganerna tar över? Kommer man att kunna använda dom till ratatuille eller blir de helt obsoleta ? Har soppsleven infekterats av att vi använder den till kallopsgrytan? Tål silver linser? Genmanipulerat? Antikt silver och klimat, har någon forskat på det?

Ja, som det heter, utmaningarna, för silvret, är många.

En av mina vänner, vem vore oartigt att tillkännage, en typisk provokatör, frågade på krogen om de visste att deras rostfria bestick innehöll molybden, krom och nickel, och frågade hur de gör med allergiker? Svaret blev förstås att deras meny innehöll en rätt glutenfritt, en veggasallad , auberginegratäng, bla bla, hade inte hört talas om några gäster som fått utslag och erbjöd försöksmässigt plastbestick. Oljeprodukt, footprint, klimat - nej, basta, och gästerna halade upp egna silverbestick ur handväskor och innerfickor, och fick 10% rabatt på notan. För minskning av disk, mer eller mindre take-awaypris, under löfte att inte skriva i Expressen.

Tillbakagång? För silver? Det är nästan värre i kyrkan. Senast var det blommor i mässingsbägare på altaret i stället för silvervaser, de fick stå inlåsta i kassaskåpet i sakristian. Räcker inte kyrkoskatten till försäkringspremien så församlingen få se sitt silver? Det är väl inte under gudstjänsten som kyrksilvret stjäls?

Efter denna disparata introduktion vädjar Vocano till silverspaltens läsare att redovisa andras silversamlingar (egna höjer bara hemförsäkringspremien och kostar stöldlås mm), samlade som splittrade.

För egen del, i mån av tid och kraft, tänker jag att då här presentera minst två svenska silversamlingar, en en splittrad och en sammanhållen.

I avvaktan därpå visar vi en enstaka bordsprodukt från en större men medioker samling av saltkar, från annat håll, ett fullkomligt fantastiskt exempel på sovjetisk modernistisk kompakterad brutaldesign, ett saltkar som till skillnad från vanliga som ligger på 10-20 gram, här når upp till 46 gram, ett förgyllt selektionsobjekt avsett för att endast införskaffas av den högsta nomenklaturan.

Riga juvelfabrik 1956. Ett solklart samlarobjekt. Tillhör en splittrad samling inventarier som spreds efter Sovjets sammanbrott 1991. Så kan det gå.



Till överst på sidan
Qrt.S



Registreringsdatum: 23 juni 2015
Inlägg: 383
Ort: Helsingfors

InläggPostat: 2017-04-28 14:08:40    Rubrik: Re: Splittrade och sammanhållna silversamlingar Svara med citat

Volcano. skrev:

...eller att göra en vasskantad pizzadelare, dvs tårtspade i silver, för de som önskar inhämta lite lånad elegans till snabbmatsmåltiden?...


Är det en sådan du söker? Finland vann världsmästerskapet i pizza för något år sedan. Denna silverspade är tillverkad 1910 av Kultakeskus i den välkända Suomi-serien.

Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
Kha



Registreringsdatum: 22 juni 2015
Inlägg: 142
Ort: Skåne

InläggPostat: 2017-04-28 16:02:50    Rubrik: Svara med citat

Ja, samlandets psykologi är förunderlig.

Varför har jag ca 80 sockertänger från ca 1760-1900 i mina samlingar? Märk väl att jag skriver samlingar. Det är nämligen inte bara sockertänger jag samlar på.

Första sockertången köpte jag för att jag inte hade någon. Andra sockertången köpte jag för att den var billig. Tredje tången för att den var från Skåne. Kunde sen varit nog med detta. Min fru frågade mig vad vi kunde använda sockertängerna till. Jag svarade, då ingen av oss använder socker i kaffe och te, att vi kanske fick gäster som använde bitsocker, eller att man kanske kunde använda de till oliver eller något annat "småplock".

Men....så kom jag på att det hade varit trevligt att ha en tång från varje årtionde. Sen...kom jag på att sockertänger skiljer sig ganska mycket från vanliga bestick och att man på tångens utförande kunde se skillnader mellan olika perioder och länder. Och sen har det bara fortsatt. Argumentet, om att jag kommer att ha 80 gäster på samma gång som är i behov av en sockertång, har försvunnit. Ett annat argument, som jag numera använder inför min hustru, är att det är en bra pensionsförsäkring. Jag vet inte om hon tror mig eller inte.

Nu har jag själv inte några stora problem med detta. Jag köper förståndigt och för det mesta ganska billigt. Sockertänger intresserar mig fortfarande och samlingen är ständigt grund för min glädje, min nyfikenhet, min kunskapstörst och min upptäckarglädje.

Som ni ser på bilden nedan, så förvarar jag mina tänger inte särskilt trevligt. I mina drömmar så ser jag dem uppsatta, i kronologisk ordning, utifrån land, utifrån mästare, eller något annan klassifikation. Problemet, som jag inser, är att det nog bara jag själv, och kanske ni, som vill besöka ett sådant "museum".
Men, varför måste vi alla vara likadana? Några tycker att film är det bästa i världen. Andra kanske föredrar att resa till Thailand.
Jag får tillfredsställelse av att samla och lära mig mer om silver. Många tycker kanske det är konstigt. Jag tycker att det är konstigt att åka till Thailand och ligga på en sandstrand hela dagen och bli uppassad av fattiga människor.

Så, varför finns samlingar, och hur hade det sett ut om människor genom århundraden inte hade samlat på föremål?
Troligen mycket fattigare, kulturhistoriskt sätt. Är slit- och släng filosofin något vi ska beundra eller förkasta? Var går gränsen för att samlandet blir en mani? Ja, det finns mycket att fundera och tänka på.

För övrigt är mitt "bästa" museum, Solingen Klingenmuseum i Tyskland. Här finns skedar, gafflar, uppläggningsbestick, etc, uppsatta i montrar, rad efter rad. Ordentligt beskrivna. Ett museum för en "nörd"? Min familj tyckte att det var så där. Jag hade kunnat bosätta mig där. Fast då hade jag säkert kommit på något nytt samlarområde, kanske värjor. Jag får nog akta mig.

Hur som! En liten sammanfattning om samlandet och om samlingar.

Slutsatsen blir nog att vi hade varit mycket fattigare om vi inte haft olika typer av samlingar. Även en sammansatt kollektion på ett museum är en samling. Samlingens innebörd är inte att i fösta hand visa upp en mängd föremål, utan visa ett samband, ett jämförelsematerial, allt i syfte att du och jag ska bli klokare, förstå sammanhang, stimuleras till mer kunskap.

Skulle du sedan vilja veta mer om sockertänger, så finns jag här.



Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-28 16:33:50    Rubrik: Svara med citat

Qrt.S

Skicka Kultas design som förslag till kökskonglomeratet Hartman eller redskapsindustrin Fiskars i ditt hemland. Om man gör spadar, varför kan man inte kalla en barnspade för pizzadelare. Upphovsrätten enligt EU, till vilka vi båda länder tillhör, är 70 år så båda kan gott knycka och lansera. Såvida de vill göra det i silver, vilket jag har svårt att tro. Ingen i Sverige vill nappa, men i Finland är man så mycket kreativare.

Min avsikt med att resa frågan om samlingar, sammanhållna eller inte, har antagligen en annan utgångspunkt, nämligen att förstå, återupprätta, och återuppväcka värdet och vikten av kulturarvets förgänglighet och återuppståndelse. Det finns en stark, men elementär, iakttagelse här, det som en gång är gjort och som är ensamt i sitt slag, kan inte förnyas. En Breugelmålning är inte duplicerbar. Det är samma sak med konstsilver.

Dvs, och förlåt min trivialitet, samlingar beror på att någon är nyfiken på en tendens eller ett konstområde, eller en tidsepok eller rent av ett enskilt konstnärskap. Att samla och vidarebefordra till framtiden på grund av föremålets kvaliteér. Om det inte genom historien hade varit så hade inget överlevt, silvret skulle smälts till hårdvaluta.

Det är också därför samlingar skingras, få kan ta på sig ansvaret för att hålla samman det som blir för värdefullt just för att det är en samling. För att betala arvsskatten på Picassos efterlämnade verk lämnade arvingarna hälften av verken i skatt.

Tårtspaden från Kulta är ett sidospår. Men skoja gärna vidare, DGUV är ett tacksamt avsteg från den humorfria vardagen som den ter sig i Public Service.
Till överst på sidan
Kha



Registreringsdatum: 22 juni 2015
Inlägg: 142
Ort: Skåne

InläggPostat: 2017-04-28 16:58:24    Rubrik: Svara med citat

Så är det "Volcano"! som du säger " samlingar, sammanhållna eller inte, har antagligen en annan utgångspunkt, nämligen att förstå, återupprätta, och återuppväcka värdet och vikten av kulturarvets förgänglighet och återuppståndelse".
Samlingar kan sen se väldigt olika ut. Ta den Hallwyllska samlingen. En ända röra av olika föremål, men på samma gång en inblick i borgerskapets värld under 1800-talets senare del. Här kan vi lära oss mycket.
Specialsamlingar som Lennart Svensson samling av minnes- och belöningsskedar. i silver Här får vi en inblick i den gamla tidens tankar vid dop, bröllop, begravningar och belöningar i samband med tjänst eller arbete.
Ta kategoriska sammanställningar som arkeologer ibland gör över föremål. Detta gör möjligheten att utifrån jämförelse, se samband vad gäller handel, samhällsutveckling och ibland, om än svårtytt, band till tankar om hur man för länge sedan tänkte och planerade.
Hade inte dessa samlingar funnit, så hade vi varit så mycket fattigare.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-28 17:03:45    Rubrik: Svara med citat

AB !!

Du har förstått. Allt!! Och inte begripit, hur, var och varför.

För många decennier sedan frågade en kusin vad jag samlade på, han för sin del på gamla odugliga armbandsur från 20-talet, men de hade vackra urtavlor. Vi var i Frankrike. Hoppsan tänkte jag, med kilovis med arvssilver gömt här och där, delvis 1700-tal, men utan större användning när man ska byta blöjor på nyfödda, jag samlar väl inte på vällingetiketter? Frimärken var längesen, nja, jag tycker om vackra spetsar (jag vågade knappt säga det) och skedar i silver ger ju låg bagagevikt när man ska flyga hem (väl medventen om att det låg minst 2 dussin osorterat hemma) . Tro fan men vi hittade ett kloster som visade de förnämsta broderier, fram med plånboken och extra offergåvor.

Så till antikhandlarn, det gällde att rädda sig bland allt dyrt, 6 franc för en silversked, men liten, för salt!! Ånger, bikt, men hemkommen försöker man läsa franska stämplar, och sen var det kört, och på den vägen är det även om stoppsignalerna varit många, hindren höga, men alltid möjliga att ta sig över.

Det finns terapier för spelberoende, det finns AA, det finns självhjälpskurser.
Jag tror möjligen att vi silverberoende kan få statligt stöd. För avvänjning. Vi är, på ett obehagligt sätt, och självförvållat, utsatta. Finns det någon samordnare eller nödhjäplinje? Utom DGUV?
Till överst på sidan
Kha



Registreringsdatum: 22 juni 2015
Inlägg: 142
Ort: Skåne

InläggPostat: 2017-04-28 17:13:25    Rubrik: Svara med citat

Jag har förstått allt och inget. Så är det med livet.
Kan man ibland tänka sig att vi enbart samlar för spänning, skönhet och inre tillfredsställelse?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Skicka e-post
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-28 17:28:41    Rubrik: Svara med citat

Nu brakar det löst här. Bekännelser om egna svagheter i Argetums fångenskap, psykiska självskadebeteenden om oförvållat och förvillande samlarintresse, och späkning, späkning, späkning.

Jag tror vi får bilda ett förbund, Argentummasochisterna Associata, självplågarna som underkastar sig ädla grundämnen, och som sublimerar (masturberar) metall med silverduken, och då faller utanför normaliteten. Dags för ett identitetspolitiskt särintresse: Vi med guldtänder och silverskor, varför finns det inte plats för oss?

Volcano kan bli utflippad någon gång, men sällsynt. Se bara nästa gravallvarliga inlägg på denna tråd.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-28 18:07:56    Rubrik: Svara med citat

En splittrad silversamling, Sverker Åströms.

Någon som minns? Mest berömd blev han antagligen i början på 2000-talet då RFSL (?) korade honom till riksbögen. Och att därefter TV 4, tror jag, profiterade på nyheten och gjorde en sekvens mer eller mindre skandaliserande TV-program där serien fick avbrytas, efter protester av SÅ och en ganska enig tittaropinion.

Andra håller honom högt för hans enastående arbete i utrikestjänsten, som ambassadör och slutligen kabinettssekreterare i UD. Den i min mening mest påtagliga insatsen han gjorde, med start 1967, var att han i sin position som ambassadör och svensk legationschef till FN drev fram FN:s första miljökonferens till Stockholm 1972. Välplanerat, stark resolution. Och allt är då klart för att Sverige ska bli värdland för en ny FN-dotter på miljöområdet, IEO, International Environmeent Organisation. Då slår Jantelagen till, ”en ska inte förhäve sej”, och Gunnar Sträng, finansminister, avstyr detta med argumentet att vi inte ska ha något skattefrälse i Sverige (enligt FN-praxis betalar FN-tjänstemän inte lokal skatt och endast blygsam statsskatt i värdländerna).

Vad hände sen? Jo, FN tillskapar istället UNEP, United Nations Environmental Program, som förläggs till Nairobi, således ett program och inte en fullfjädrad FN-dotter. Så är det fortfarande, och UNEP:s svagare fundament har tvingat fram en affilierad organisation i Geneve. I denna fråga hade Åström rätt och Sverige fel, och vem vill hävda idag att de globala miljöfrågorna inte ska ha med Sverige att göra?

Åström beskriver i sin bok ”Ögonblick” att när han var svensk ambassadör till FN och fick bråttom att hålla sitt tal i Generalförsamlingen över apartheidpolitiken i Sydafrika, ock småsprang till allas förvåning därifrån, inte minst då de övriga bisittarna i den svenska delegationen. Jo, han sprang iväg till ett auktionshus för att bjuda på en tavla av Alexander Roslin, som under sin 4-års sejour i St Petersburg portätterat kjesarinnan Katarina den Stora. Han hann fram lagom till budgivningen, vann den till ett rimligt pris, ingen annan i New York visste då vem Roslin var.

Så gör en riktig samlare, ordnar först med världspolitiken, sen räddar kulturarvet tillbaka till Sverige. Tavlan var, åtminstone fram till 1994 fortfarande i SÅ:s ägo.

1994 skänker SÅ, vid 78 års ålder, bort stora delar av sin silversamling, han har då under decennier införskaffat 53 föremål av högsta klass, delar utställda här och där på samlingsutställningar, men samlingen inte visad i sin helhet. Flera av de viktigaste föremålen doneras – tro det eller ej, som SÄPO-misstänkt, som homofil dvs brottsling enligt svensk lag, efter fallisemanget med miljökonferensen 1972, och en massa annat personligt trassel på UD – till svenska staten!

Innan separeringen sker och samlingen detroniseras 1994 fanns det en minimal möjlighet att se den, Bukowski ordnade en utställning i egna lokaler Stockholm som pågick i -12 dagar ! Var det någon som hann med eller ens hittade dit?? Hur många känner till att Sverker Åström har skänkt till Staten de förnämligaste föremål som tillverkats i de svenska besittnigarna under stormaktstiden? Staten, till vilken han skänkt sina förnämsta föremål orkade inte öppna något museum för att visa denna silverskatt.

Ett program på TV 1994 uppmärksammade gåvorna, och intervjuade honom, en flat allmänjournalist som inte visste något om silver. Han visar upp en monumental 1600-talsbägare med handtag, och lock med knopp, tre kulfötter. Den är från Nyen, den svenska huvudstaden i Ingermanland, som sen efter stora nordiska krigets slut av Peter den Store år 1703 utnämndes till huvustad i Ryssland med då namnet St Petersburg.

Höjd 21 cm, vikt hela 2,1 kilo, delvis förgylld, man får ståpäls för mindre. Silversmed Johan Grommerlier verksam i Nyen 1686-1687, antagligen av fransk eller holländsk börd. Flyttade senare till då svenska Viborg, blev ålderman där och dessutom inspektör för pärlfisket!

Åström, som har en säker smak och riktig samlarinstinkt, endast det bästa är gott nog, samlar systematiskt ”ryskt silver av svenska smeder”. Svenskar, och för all del andra nationaliteter,verksamma i Narva, Nyen, Tallinn, Riga och St Petersburg, bara av de bästa och då helst praktpjäser.

Så sitter karln och svamlar i TV-rutan. Han håller upp bägaren och visar invändiga knappar. Och säger ungefär ” ... kulknapparna angav nivån på hur mycket varje gäst skulle dricka, inte mer än till nästa knapp, sen skulle bägaren skickas vidare, för att det skulle räcka till alla. Detta är då ursprunget till det internationellt ovanliga ”lagom” så då bara finns på svenska, det vill säga ölet skulle räcka "laget om”.

Karln är charmig i rutan men delvis okunnig, journalisten tittar i taket och säger ” va kul, hoho”. Då reser sig springaren i Volcano och jag skickar honom Kulturens Årsbok 1966, jag har två ex, specialutgåva om antikt silver, som förklarar nitarnas funktion i barockbägare, det behöver inte sägas, men det är ljusår från lagom. Överhuvudtaget finns ingen användning av ordet lagom när det gäller silver, lagom hör till en banalare värld. Jag ringer honom, korrigerar och skickar boken.

Till min stora förvåning återsänder senare SÅ boken, med ett handbrev som säger att den var så intressant att han cirkulerade den bland sina silversakkunninga, de kände inte till riktigt hur det hängde ihop. Och i TV bara chansade han – ”jag kan ju egentligen inget om silver” som han så underkastande bekänner, - men det vet vi allihopa silverkännare, att vi vet mindre ju mer vi vet.

Vad hände med Sverkers i TV visade barockbägare av Grommelier från Nyen? Den skänktes till Staten för att placeras i Sagerska palatset, ett palats intill Arvsfurstens i kvarteret Rosenbad, skänkt till svenska staten, som enligt donationsreglerna ska vara bostad för statsministern eller utrikesministern. Carl Bildt, som då var statsminister vägrade flytta från sin villa, så KD:s Alf Svensson intog palatset. Han använde säkert inte bägaren för den ceremoni som SÅ rekommenderade.

Sverker Åströms silversamlig har styckevis och delt visats på utställningar, där har han varit tillmötesgående och frikostig: Utställda på bl a Silverskatter från Estland. Livland och Kurland, Stockholm och Helsingfors 1991, Baltiskt silver i svensk ägo, Kulturen, Lund,1986, Silverskatter från Balticum, St Petersburg och Finland, Konstindustrimuseét Helsingfors 1991.

Svenska staten mottog, förutom Grommeliers bägare, två utomordenlitgt värdefulla silvergåvor till att placeras i Sagerska palatset. Sverker Åström säger själv 1994 att ”... några av dem har jag skänkt till Sagerska Huset, Strömgatan 18, som avser hysa den stats- eller utrikesminister som förmår att övervinna den förment demokratiska oviljan att bo vackert och representativt. I en tid av nyvaknat intresse för samhörigheten mellan folken vid Östersjön kanske både värdfolk och gäster kan lockas att ägna en tanke åt de kulturella förbindelser som genom historien knutit samman länderna vid vårt gemensamma hav.”

Svenska staten fick åtskilligt mer, ambassaden i Tallinn förvarar en unik bägare från Nyen, ambassaden i Moskva ett handfat och kanna från svensk silversmed i Moskva, motsvarande av en svensk silversmed i Riga på ambassaden i Riga (Lars johnsson Silfverstedt (1748- 72). Jag vet, ity jag varit där.

Allt detta, eller åtminstone det förnämligaste i samlingen kunde vi betrakta och njuta av i olika utställningar under 1980- och 90-tal. Sen 23 år har föremålen varit undandragna publiken. Inte ens museérna vet vart samlingen spritts, inte ens det som gick till Staten. En splittrad samling och ett splittrat kulturarv.

Volcano hoppas att Stefan och Ulla, eller vem som nu bor i Sagerska palatset, ihågkommer varför silvret finns där, hur det hänger ihop med donator, och hur det hänger ihop med vår och en gemensam östersjöeuropeisk historia. Och – Ulla, eller rättare Stefan, han är ju metallare och begriper fysik - kommendera personalen att inte använda starkare silverpustmedel än vad som rekommenderas här av våra silverexperter!

Nu kollapsar Volcano, i del 2 i denna följetong ska kanske närmare betrakta, dissikera, analysera och systematisera Sverker Åströms samling. Tyvärr är Volcano förhindrad att ange vilka, utöver Svenska staten, dvs privatpersoner, som genom Åströms testamente legatmässigt erhållit hans silver. Det vore – som jag sagt tidigare – hemförsäkringspremiedrivande.
Om det finns någon eller några läsare som har möjlighet att ta kontakt med svenskt museiväsende för att uppmärksamma, och kanske utställningskittla, frågan om östersjösilver från 1600- 1850 så hör Sverker Åströms samling till en av de att lägga nära i blickfånget.

Nog för idag.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-28 21:30:35    Rubrik: Svara med citat

En bestående silversamling, Alurs Reinans

Begåvade samlare är inte sällan obemärkta av sin samtid. Alurs Reinans (1932-2010) kom som estnisk flykting till Sverige 1944 vid 12 år ålder. Han gick i skolan , tog snabbt ingenjörsexamen vid Stockholms Tekniska Skola, examinerades 1959 vid Uppsala universitet i sociologi och demografi.
Alur var i dubbel exil, hans föräldrar höll starkt på de estniska rötterna. I sin svenska miljö var hans förnamn Sven, i den estniska Alur.

Under sin studenttid gick Alur på Gimo sommarskola, en introduktion för estniska ungdomar till det svenska samhället, men som då, förklarlig nog, blev en plantskola för för estnisk historia. Under de 12 år som detta sommarseminarium fungerade deltog ca 400 elever, och Alur blev både organisatör och lärare. Han blev en av de av de ledande personerna för att levandehålla esnisk kultur och självständighetssträvan. 1971 var han medgrundande till Estlands Kulturarkiv i Stockholm.

Hans professionella karriär var i Statistiska Centralbyrån. Han blev byråchef vid SCB och blev expert på immigrationsfrågor, han blev 1974 inbjuden som expert till immigrationsutreningen , publicerade 1984 sin bok, De första båtflyktinarna. Generellt sett var han en tillbakadragen person men med ett enormt kulturintresse och ett hem rikt av konst, böcker och silver.
Som en av många exilester, exilletter och exillitauer våndades han säkert under lång tid av dåvarande utrikesministern Tage G. Pettersons (S) uttalande. ” De baltiska staterna är inte ockuperade av Sovjet”. Alla andra visste bättre. Så slingrar sig Tage G.punkt senare i sina memoarer om att han menade egentligen ”egenligen inte ockuperade, men annekterade”. En fasansväckande lek med ord. Från en svensk utrikesminister.

1988 lossnar allt, långsamt, men det går att åka till och från Tallinn. Reinans tysta silversamlande i Sverige, som redan är unikt, kan kompletteras i smyg med enstaka svunna föremål med ditintills okända stämplar.

2005 är samlingen konsoliderad och i det närmaste komplett. Redan 2000 hade delar visats på det nyöppnade Kadriorg Museum bredvid presidentpalatset. 2005 ger Reinans ut sin revolutionerande bok och stämpelsamling över estniska silversmeder dubbelspråkigt på estniska/tyska (Höbedamärgid Eestis/ Die Silbermarken Estlands). Med fotograferade stämplar av smeder och kontrollmästare, avslöjar han då långt mer än de tidigare estniska forskarna Kirme, Vende och naturligtvis standardverket om stämplar, Postnikova. Kirme och Vende hade tillgång till arkiven, men inte till silvret och stämplarna, det hade Reinans. Estniskt silver blev mer komplett härledbart från 1600-talet till 1940.

2012 donerar Reinans arvingar hela hans samling, 206 silverföremål till Estlands Konstmuseum. Två serviser, om jag minns rätt, och av mindre kultur- och stilhistoriskt intresse (mellankrigstid av Joseph Kopf eller så) behöll familjen. Till samlingen hör då förutom praktföremål, och borgarserviser från 1800-talet också smärre skedar och mindre föremål från det estniska provinssmidet. Inte det minsta av intresse förbigick Reinans, ett avbrutet skedskaft, en ynklig tesked, eller enstaka soppsked gav värdefulla stämpelindikationer på smeder och sammanhang. Det är, vill jag säga, en samling som är långt större än sina delar, nämligen lösningen och ett facit till det pussel alla stil- och stämpelfrågor genererar. Där får vi då svar på vem, när och varifrån.

Reinans samling har visats publikt i Tallinn 8 december 2012- 5 maj 2013, 6 månader. Katalogen är föredömlig, dubbelspråkigt estniska/engelska, initerade inledningsartiklar av de mest sakkunniga i Estland, föredömliga fotografier och stort format, 303 sidor. När blev en svensk silversamling bevärdigad sådant intresse senast? När det gäller silver ska man kanske åka utomlands för att lära.

I nästa avsnitt ska författaren söka redogöra något för samlingens high-lights och innehåll, analys och syntes, och kanske en utvikning om de smärre föremålens stora relevans i en samling, den avbrutna skedens hävstång. Det är sånt som gör en samling större än dess delar.

Nu får det vara nog för i natt.
Till överst på sidan
Volcano 1
Gäst





InläggPostat: 2017-04-29 16:07:35    Rubrik: Svara med citat

En splittrad silversamling, Sverker Åströms, del 2

Trots att det är helgvila och att alla då kan kasta sig över sina favortintressen, är det onödigt stilla och lugnt på DGUV/Silver. Har inte Volcano hetsat upp silverputsarna tillräckligt för att ösa in några fräna repliker? Bakvatten och stillastående är det sämsta för en dynamisk bransch, där silvret liksom intar en tätposition.

Men det är väl som hundkapplöpning, man måste hetsa lite, och stoppa peppar i röven på de tävlande för att de ska komma till startlinjen.

Lugn, jag säger bara lugn. Ta allt i portioner, Volcano har fått både ADHD och Aspbergers på en gång, så ni läsare behäver bara vara empastiskt instämmande och inkännande så blir spaltredaktören nöjd.

Så till dagens krönika.

Om man ska fortsätta gå in på silversamlandets mysterier är det lika bra att bekänna sig något till grundligheten, dvs lite samlarteori.

En samling är både – paradoxalt nog – både en beståndsstorhet och en flödesstorhet och då med nära samtidighet. Vid varje givet tillfälle är det naturligtvis en exakt bestämd inventarieförteckning. Men samlingar har då ofta ett o-eller regelbundet inflöde, lika väl som att en samling kan decimeras genom försäljningar, gåvor hit och dit etc. En samling är inte över tid en konstant, tvärtom, den präglas ofta av en närvarande dynamik.
En samling som inte har denna dynamik har ingen patron, ingen samlande ande, ingen huvudman. En samling som saknar den tändade gnistan och ordningsskaparen är då mer exakt en stationär mängd av relikter eller artefakter. Det är så det förhåller sig på museér.

Samlingar som har en mästare, en samlande kraft, är det rakt motsatta, här gäller inkommande och utgående flödesstorheter, - panta rei- allting flyter.

Det vet vi alla, nybörjarsamlaren är som tjuven , fattig – det börjar med det billigare och riskfriare segmentet – en nål, och slutar med det dyrare och exklusivare – en silverskål. Således, Greshams lag, fast tvärtom. Har någon hört talas om att en silversamlare bygger upp ett förnämligt sortiment, och sen gör sig av med alltihopa för att börja om med nysilver? Eller ölettiketter? Nej, så går det inte till, samlingar växer organsikt i exklusivitet, till fler och sällsyntare till att omfatta allt i en nisch, eller att gå bakåt i tiden för att införskaffa det som alltid kommer att finnas mindre av, dvs gamla saker, antikviteter.

Allt detta kan uttryckas mycket enklare, och formellt:

f(y) = G (+ka-lb) (gånger @) där då

y= är den sökta samlingens omfattning
G= Grundsamlingen ( obs kan ha uttrycket 0)
k resp l = inflödes- resp utflödeskonstanter
a resp b = samlarinstinkt (kapa åt sig arv, köpa, stjäla) resp avyttringsbenägenhet (sälja, gåvor mm)
@ = tidskonstant

För varje givet a eller b (som då är bla budget- och resursberoende) kan då för varje period med hjälp av tidskonstanten @ anges hur mycket samlingen y växer eller minskar (förutsatt att G+a-b > 0)

Vi finner då enkelt och härledningsmässigt hela den basala logiken runt sammanhållna resp splittrade samlingar. Sammanhållna, och ytterligare förstärkt sammanhållna är då samlingar där a>b. Sammanhållna men oförstärkta samlingar är de med a=b, dvs stagnerande och då närmast museala, odynamiska.

Slutledningsmässigt, och trivialt, ser vi att om a<b så splittras samlingen och hastigheten är då beroende av @. Ansätter vi en tillämpning av kaosteorin så finner via att ett testamentslöst arvsskifte blir b logaritmiskt växande, skapar man en stiftelse blir a-b = 0 och y = G, och följdriktigt då @ = oändlighet.

Denna introduktion var avsedd som en vägledning inför en mer systematisk redogörelse för splittingsdynamiken av Sverker Åström silversamling där två eruptiva b inträffade, 1994 och 2012.

Volcano finner dock just nu, i skrivandets stund, att inte utmattningsvis trötta de många intresserade läsarna, en växande skara, med för långa texter i samma sjok.

Så, kära silvervänner, ta nu till er alla dessa visdomsord, och sov gott efter läxläsning och repetition, i morgon blir det läxförhör – först därefter ska vi visa en viktig silversamlings atomisering, där b>>>>>a.
Till överst på sidan
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-29 17:22:14    Rubrik: Svara med citat

ibland går det fort när man inte har en korrekturläsare tillhands.

Rättelse/Erratum

Som alla redan insett så ska det, i andra stycket efter formelsamlingen vara a=b=0 och inget annat, - som uttrycket nu står där är det sin egen motsats nämligen en fruktansvärt stark dynamik om a resp b antar stora värden, vilket då är motsatsen till det jag skulle bevisa.

Men jag tror, efter detta klargörande, att alla är eniga med mig.

QED
Till överst på sidan
AB
Gäst





InläggPostat: 2017-04-29 22:43:39    Rubrik: Svara med citat

Det finns nog ingen annan än du (Vulcano) som kan beskriva samlandet och jakten efter ”fynden” med större passion, precision och hängivenhet Shocked Shocked Shocked
Dock är jag inte benägen att hålla med dig när du liknar samlandet som ett beroende.
Visst kan det bli det…. om den ”inre spärren”, ekonomiska eller boarean inte stoppar dig. Sjukligt har det definitivt blivit om man har börjat att låna pengar och stjäla för att köpa föremål eller trava dem på hög (från golv till tak) utan att ha någon kontroll över det.

Samlande hör dock till mänsklighetens natur och den inre driften, vilket har utvecklat oss:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Neolitikum#Den_neolitiska_revolutionen
De äldre tiders samlare och jägare, gjorde det för sin överlevnad.

Ta en jägare av idag t.ex. h*n behöver inte jaga i skogen efter viltet (maten) för det är bara att gå in i närmsta affär och köpa mat, så varför gör vissa människor det? Jo, det har nog sin primitiva grund, som här ovan går att läsa i länken.

Bankerna har också i alla tider uppmanat folk att ”spara” på kontot eller i obligationer och köpa aktier, vilket har resulterat i förödande konsekvenser för vissa personer.
Till överst på sidan
Silvernovisen



Registreringsdatum: 21 juni 2015
Inlägg: 160

InläggPostat: 2017-04-30 02:47:42    Rubrik: Svara med citat

Själv känner jag inte till några nämnvärda samlingar hos avlidna personer, och jag vill ogärna yttra mig om levande personers innehav, men tråden är intressant.

Angående samlardriften så är väl alla samlare beroende i någon mån, men om man skall se det som sjukligt eller ej måste ju ses i relation till behovet och effekterna. Om man korrekt förutser en monetär kollaps så kan det ju vara klokt att låna så mycket som möjligt och köpa reella ting för, då lånet blir lika värdelöst som pengarna, emedan tingen kanske kan funktionsbrukas eller användas för att idka byteshandel med.

Men nu var det ju meningen att dryfta silver, så jag nämner de få publika samlingar jag känner till, vilka säkerligen är välkända för forumets reguljära besökare men som kanske kan vara värda ett besök för nytillkommande:

Förutom Falk Simons samling har vi den tidigare i tråden nämnda samlingen i Hallwylska palatset. Anders Zorns silversamling i Mora och på Zorngården. Wera von Essens samling av krigsbyte och blandat på Skokloster slott. Karl Hedman och Ingwald Souranders samlingar finns på Österbottens museum. Och där tar mina kunskaper slut, det vore trevligt om någon ville fylla på listan med sammanhållna och bevarade samlingar som på något sätt är tillgängliga!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Volcano.
Gäst





InläggPostat: 2017-04-30 06:08:24    Rubrik: Svara med citat

Nu verkar silversverige ha vaknat till och intervenerar i denna tidigare ganska enahanda tråd, eller åtminstone ensidiga. En vederkvickelse injicerar sig då i Volcanos själ, och han orkar fortsätta.

Eftersom det är söndag övergår vi till en nykter och saklig ton och stil, inte de senaste dagarnas kåserande, eller rentav värre – raljerande. Det är alltså dags för

Sverker Åströms splittrade silversamling, introduktion 2

Sverker Åström skaffade systematiskt silver under temat ”svenska silversmeder i Ryssland” men underkastade sig inte rättroget denna idé. Visst, det var i samlingen många emigranter från Stockholm, Skänninge m fl orter, flera var finländare, med svenska namn, andra men få, ryssar. Det var snarast skönheten som vägledde honom, och samlingen har omisskännliga drag av svenskt, svenskbaltiskt och svenskryskt.

Hans samling inskränkte sig inte till silver allenast, karln var lite russofil, en magnifik ikon, väl utvalt ryskt porslin från bl a kejserliga porslinsfabriken mm kompletterade hans hem..

Förutom de märkvärdiga praktpjäserna i silver skiljer en vid första påseende oansenlig bägare ut sig, sjätte raden i nästkommande förteckning, silversmed Clas Peters från Nyen, 1696-1704. Stilidealet är karolinskt, och ytterst förfinat i sin enkelhet, det finns inte ens en fotring, men fotkanten är genom lödning förstärkt efter träckning. Ett modest mått, 13,5 cm hög, och då korrelerat med vikten 240 gram säger oss att detta är kompakt tjockt, lödigt, som då kontrasterar mot den lätta graciösa stramheten i en huggen kon med proportionerna diameter bas/ topp = 2,2/3,5 och höjd 5. En balansakt, intuitivt så renodlat att man andas in gyllene snittet i tre dimensioner, vilket det dock inte alls är.

Här måste tillåtas en konsthistorisk utvikning, tillika, men ytligt, realhistorisk. Med karolinertid antas ofta stramheten i silvret som kontrast till barockens svulstighet. En mager kung i fält på en tältsäng, återhållen utlevnad, inga hovmanér, silver och utstyrsel återhållet. Så tolkar man det.
Både rätt och fel. Karl XII gjorde en ansats till att blidka ärkefienden Ryssland, arvfienden var ju Danmark, med där fick dansken inga gåvor utan istället krutrök. Men se ryssen, precis som turken, där gällde storslagna gåvor för inställsamhet. Sen länge hade de svenska regenterna matat tsaren med silver, Sverige är det land som levererat mest av alla till den kejserliga skattkammaren.

Så var det dags 1689. Till Moskva reser en karavan med silver från kungen, med barocksilver från Stockholm och smeder i Augsburg, en gåva på 10 208 lod, dvs 135, 5 kilo, inte så vidare snålt, kan man tycka. Bland allt barockprål fanns 4 par strama ljusstakar av Anders Starin i Stockholm, stämplade 1698, och därtill kronan på verket, vilket förmodlingen retade upp tsaren: 12 helt släta raka svagt koniska bägare i hela 33 cm höjd av Johan Nutzel, Stockholm 1698. Proportioner? Bas/topp 5/8, höjd 12,5.

Utan miniräknare, imaginerar ni proportionerna? Clas Peters, silversmed i svenska Nyen (staden som några år senare under rysk överhöghet blir St Petersburg), hans bägare från någon gång 1696-1704 är en utsökt parallell och komplement till kungens gåva till tsaren, en stor märkvärdighet.

Till saken hör, rent allmänhistoriskt, att tsaren några dagar efter att ha mottagit den rundliga gåvan, otacksamt förklarade Sverige krig. Så kan det gå, men hur gick det med den stora svenska silvergåvan? Möjligen kan detta bli ett uppslag till ett ytterligare avsnitt i den enerverande och aldrig, som det ter sig, oavsutade följetongen om splittrade, alternativt sammanhållna silversamlingar.
Till överst på sidan
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Silver, Guld, Tenn och deras stämplar samt Ädelstenar Alla tider är GMT + 2 timmar (svensk sommartid)
Gå till sida 1, 2, 3, 4, 5  Nästa
Sida 1 av 5

 
Hoppa till:  
Du kan skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005
Sidan tog 0.09 sekunder att ladda.